Flaxa cirka fyra månader, i första hemmet i Wales, Storbritannien.
Idag fyller min lilla Flaxa 4 år! Hon var 8 månader när jag åkte ner till Lottie i Trelleborg och köpte henne. Jag har alltså haft henne i över 3 år nu… Varje gång jag tittade i backspegeln på vägen hem och såg ett par bc-öron sticka upp i buren där bak flög fjärilarna runt som tokiga i magen på mig! Jag kunde inte tro att det var sant, att jag fått med min min drömhund hem! Jag som så länge sneglat på de där galna svartvita och varit sugen. Nu var det sant!
Flaxa är en fantastiskt knasig liten tjej och jag är så glad för henne och att hon faktiskt fött en fin liten dotter till mig också. Hon gav mersmak! Älskade skrutthund!
Å herre gud. Ni som känner mig väl vet att jag INTE har nerver för sådant här. Var ute en liten minipromenad med Boris och Flicka i solen, tänkte träna lite allt möjligt i lugn och ro. Traskar bort mot vår gamla lägenhet för där är mycket knasiga trappor och lite roliga miljöer. Ja, åså börjar jag gå ner för en trappa och Flicka går åt ett annat håll och är kanske 5 meter ifrån mig. När hon vänder sig om (jag se henne hela tiden) ser hon inte mig och då jävlar!! Det sa bara FJONG så hade hon dragit iväg vad som kändes som hemåt, helt döv för mina rop.
Först var jag rätt lugn och fortsatte ropa, men hon var snabbt puts väck och med alla kringelikrokar hade jag ingen aning om hon verkligen sprungit hem eller åt något annat håll, typ ut mot hårt trafikerade Vallentunavägen… Panik anyone?! Ringde Oskar som stod i duschen och bara SKREK åt honom att genast komma ut och leta efter Flicka. Han hade, som sig bör när man är i det tillståndet, inga kläder på sig men var snabbt ute med morgonrock på sig. Jag sprang runt o letade och ropade och träffade på lite folk som inte hade sett henne.
Ringer Oskar igen och frågar om hon är hemma, men nej det var hon inte. Jag ville så gärna att hon skulle ha sprungit hem, även om det innebär att korsa en trafikerad väg…
Helvetes jävlar – vad har hon då tagit vägen?! Känner mig helt maktlös och grinfärdig och ska ringa Charlotte för att få hjälp att leta, när Oskar ringer. Hon var hemma.
Då började jag grina i alla fall. Fy fan vad jag hatar sådant här. Fy fan fy fan fy fan! Jag har kompisar som bara rycker på axlarna och förblir lugna när deras hundar drar men jag får sådan ångest att jag bara vill försvinna från jordens yta. Och med en korkad (!) liten valp dessutom som har ännu mindre koll än mina vuxna hundar.
Vad kunde jag gjort annorlunda? Ingenting tror jag. Inte med den erfanheten jag hade fram tills då. Hon har gått med mig på det här viset många gånger, hon går alltid lös på våra promenader och ser hon inte mig så stannar hon upp o vädrar lite och ropar jag kommer hon direkt. Det här var helt nytt för mig. Och väldigt, väldigt otäckt.
Så här sprang hon antagligen, om hon bakspårade hem.
Idag var det första tillfället på tävlingsledarutbildningen. Massor av intressanta diskussioner och tankar – skoj! Flicka skötte sig hyfsat tycker jag, hon var väldigt sugen på att leka med Juno men nog fungerade det bra alltid. Ja, förutom att hon pinkade på Junos bur…
Ila är en knasig hund. Slö och slapp och ligger bara på rygg i soffan och snarkar. Kräver absolut INGENTING i form av aktivitet eller hjärngympa. När vi går utanför dörren kissar hon och bajsar direkt, inom en minut är hon färdigrastad. Och så dammar man av henne på helgerna och tävlar lite, och då springer hon som en liten råtta! Bekväm hund va? Och husses favorit… kan sova hur länge som helst, och när hon har ätit frukost kräver hon att få skutta in till husse och lägga sig och sova med honom ett tag till. När vi kommer till tävlingar, psykar hon mig tills jag fällt upp buren så att hon kan krypa in och lägga sig och vila…
När det är dags för kvällspromenad blir hon döv. Varje dag. Vi ropar ”IIIiiiiiilllaaa” och alla andra hundarna hoppar jämfota i hallen i iver att få komma ut. Ila? Hon ligger på sin kudde i soffan och softar…
Nej Ila tar inte mycket plats. Det är flera gånger som jag glömt henne i tältet när tävlingsdagen är över. för att hon ligger i sin bur och myser och tycker att följa med alla andra när det packas ihop är sisådär viktigt. Medan Boris o Flaxa är jättemåna om att visa att de finns och att de vill med…
Det trodde ni inte va! De flesta av er har gissat på Boris! Men han är mycket mer aktiv än Ila och sovmorgnar – när man kan vara ute och promenera eller dammsuga köket i jakt på mat?
Tror att jag flera gånger råkat klicka / fånga när Flicka tenderat gå ned från lådan även med bakbenen. Fick lite kvitto på det idag då hon provade det flera gånger i rad, säkert tio gånger traskade hon rätt över lådan utan att stanna. Då gällde det att ha is i magen och låta henne försöka vidare. Jodå, hon hittade tillbaka till stoppen utan att jag behövde gå in och peta på något sätt. Väntade bara ut henne. Sedan var det som att hon ville överdriva att hon stoppade för att visa mig – hon liksom stampade till med frambenen för att markera stoppet…
Trälådan är lite liten men Pernilla var på IKEA idag o köpte grön låda till både Flicka och Juno så nu är träningen framtidssäkrad!
Imorgon är det tävlingsledarutbildning dag 1. Ska bli skoj, Flicka hänger på och miljö- och socialtränar förstås.
Vi som äger Flaxa-Sam-valparna spekulerar en del i hur stora de kommer att bli. Vi vet ju egentligen bara hur stora föräldrarna är, och Sam var inte högre än Flaxa som många anser vara rätt liten. Jag tror att valparna blir som Flaxa och Sam i höjd ungefär, men jag har ju ingen aning. Det ska bli spännande att se! Man ser på bilden ovan i alla fall att Sam inte är någon jättehane!
Kategori: 
Kommentarer