Boris och jag har hittat en ny inkallning. Han hör mig inte när jag ropar men faktum är att han uppfattar de höga signalerna som kommer från en visselpipa på upp till i alla fall 30 meters avstånd! Roooligt, nu kan killen springa lite lös i alla fall! På det avståndet som är på filmen hade jag kunnat skrika mig blå, han hade ändå inte hört mig.
I går var Åhza, Helene och jag och tränade i hundhallen Perfekta tassar som byggts i Knivsta. Förutom att det var kallare än vad trodde och att det inte fanns någon balans så var det himla najs! Kitty blev hemskans i gasen och självkontrollen var många gånger som bortblåst. Hon tjuvstartade några gånger (inte på filmen, jag säger ”kör” medan jag går, men på andra filmen ser man att hon flyttar två tassar – inte bra) och hon testade lite vad man får och inte får göra. Nyttigt och nödvändig träning, och hon förstår snabbt vad som lönar sig och vad som inte gör det! Vi sprang mellan hinderstöd igen, testade både att springa raksträcka och svänga efter hinder två. Båda gånger med externbelöning efter tredje hindret (som hon inte fick när vi svängde utan då får hon den jag har i handen).
Hon fick även testa platta tunneln med Helenes hjälp och det tog inte mer än två, tre repetitioner innan hon sprang själv med nedlagt släp. Hade gärna tränat balansen men som sagt den fanns inte.
Hallar och ridhus i all ära – jag längtar som vanligt tills jag kan knalla till klubben och träna precis när jag vill.
I dag var vi i ridhuset och tränade! Det var strax över tio ekipage där, myyycket att titta på säger Kitty! Jag tyckte hon var väldigt duktig på att fokusera på uppgifterna hon fick, trots den höga stressnivån. Svårast är förstås när bästa Elin springer.
Kitty har börjat ljuda när hon jobbar, till exempel så när jag säger kör så piper hon till. Det är okej. Men hon får INTE låta när hon inte jobbar, det vill säga när hon väntar på sin tur eller vi transporterar oss mellan övningar.
Det här gjorde vi i dag:
Vi sprang lite mellan två hinderstöd med bom på marken. Hon hittade fartlinjen fint, även utan externbelöning.
Lite rund tunnel också, tredje gången vi tränade den. ROLIGT säger Kitty och BRAKAR på. Idag böjde vi den lite grand och det gick så bra så! Hon tittar ut på rätt sida varje gång och kommer till mig.
Jag hade med min lilla balansnedfart och hon var så himla fin på den, full fralla och inte en blick bakåt på mig. I sin höjd en öronvridning. I dag började jag säga ”Kör” som släppkommando på kontaktfältet, det är också det ordet jag har som släpp i starten. Hon går jättefint på det. I dag fick hon testa att gå lite på den riktiga balansen, eftersom vår lilla bräda börjar kännas så kort. Hon var bra trött när vi gjorde detta, eftersom det var i slutet av passet, men hon tyckte inte det var några konstigheter utan knatade ner så fint så, från kanske en halvmeter efter nocken. Bara att fortsätta bakåtkedja där.
Hon fick hoppa upp och leka lite på gungan och visade stort intresse för den och ingen tveksamhet i att den rör sig. Där är det dags att plocka fram locket och börja köra 2+2 nu.
En väldigt rolig och lyckad kväll måste jag säga. Det är ju så skojigt att komma iväg och träna. Snart ska Flaxa få följa med och träna lite, med lindad tass förstås. DET ser både jag och Flaxa fram emot! Men jag håller lite till på den karamellen, kanske blir i mitten av februari någon gång. Nu har det gått 3,5 månader sedan hon senast skadade sig.
Här är en liten film när vi tränar tunnel. Lillsnorp! Titta vad fint hon kommer till mig på ”Ge mig”-kommandot, och trycker leksaken i min hand. Duktig skräpis!
I dag var Elin och jag ute och tränade lite med ungdomarna. Det gick så himla bra! För första gången kändes det som att vi faktiskt hade full kontroll över skitungarna och kunde träna utan att de blev helt knäppa över faktumet att de var tillsammans… Virus får inte röja ännu, han måste muskla på sig, och ingen av oss vill ju egentligen att de leker så mycket med varandra (eller andra). Framförallt på grund av skaderisken som blir med två eller flera knäppgökar som de här som ger allt i en okontrollerad lek.
I dag kunde vi till och med gå en promenad tillsammans med dem båda lösa utan att det blev röj. Så himla härligt! De försökte att börja busa ett par gånger men båda går att stoppa. Otroligt skön känsla, vilket jätteframsteg! Elin och jag har ju båda två haft gråten i halsen när vi försökt träna ihop förut…
Skräpisarna har mognat lite helt enkelt. Vad vi tränade? Tja framförallt självkontroll då, Kitty vill ju krypa ur skinner bara av åsynen av bästaste Elin men var jätteduktig i dag. Så lite på- och avknapp, springa runt ett träd, början på cirkelträning, lite agilitystarter, gå fint-positioner på båda sidor och lite annat småplock. Jättekul och bra träning!
Elin var alldeles eld och lågor för ett tag sedan över magnetleksakerna hon hade hittat. Det är vanliga leksaker som har starka magneter i sig. Och så får man med sig magneter som man lägger i fickan, och vips kan man ha hundens leksaker hängandes utanpå kläderna – extremt lättillgängligt. För att inte tala om vinsterna med idén sommartid, när man sällan har kläder med stora fickor att lägga kampleksakerna i.
Jag blev så nyfiken så jag blev tvungen att beställa hem, och i dag fick Kitty och jag jag testa lite. Det var ju ursmart ju!!! Framförallt för att slippa knöla ned leksaken i en ficka. Nu kan man belöna så snabbt! Och faktiskt låta hunden ta leksaken själv om man vill det, utan att vara rädd för att den drar sönder en ficka i ivern. Jag kan tänka mig att det skulle fungera asbra t.ex i hundmöten när jag är ute med alla fyra. Leksaken får hänga där och när vi passerat kan jag säga ”Ta den!” (inte hunden vi möter alltså :fniss:) utan att behöva krångla upp den ur fickan. Det är fullt upp med att ha koll på alla koppel och så ändå.
Eftersom Virus är friskförklarad nu så ska syrran bjuda Elin och Virus på en busstund med magnetleksakerna nästa gång vi ses!
En rolig grej var att jag glömde ta ur magneten ur bakfickan när jag åkte till jobbet idag. Så när jag klev ur bilen så sa det bara TJOFF och så satt jag fast i bildörren! HAHA! Först trodde jag att jag fastnat men jag förstod inte hur det hade gått till? Så insåg jag att jag satt fastnaglad med magneten…. Det finns olika styrkor på magneterna, ifall man vill ha dem i tjocka kläder. Det kändes verkligen stadigt, de satt där de satt om man säger så! (i bildörren)
Här är en liten film av vårt bus med Top-Matic-leksakerna:
Oj vad fort senaste månaden har gått! Jag som tyckt att veckorna krupit fram och salutat varenda månadsdag. Den här kom från ingenstans!
Jag har fått nytt jobb och där kan man snacka om drag under galoscherna, kanske därför det känns som att tiden flyger. Eller nytt och nytt, jag går upp och blir chefredaktör för MacWorld från och med måndag! Det är ju den tidningen jag arbetat på i fem år, men nu med en hel del nya arbetsuppgifter då. Himla skoj och riktigt spännande! Och i alla uppslukande nyheter så känns det viktigare än någonsin att få komma ut i skog och mark och bara promenera och lösa världsproblemen med hundarna.
Antingen är vår våg knasig eller så har Kitty gått ned i vikt. Men hon känns lite mager, inget oroväckande, men lite till skulle hon nog kunna lägga på sig. Ska öka på maten lite grand.
Vad gäller mankhöjden är vi nu uppe i 49 centimeter eller strax, strax ovanför. Kanske 49,1 -49,2. Svårt få exakt mått. Fast Kitty är nog en klassisk agilitydomarhund. Hon står som gjuten när jag mäter… Rör inte en fena!
Kategori: 
Jag tyckte hon var väldigt duktig på att fokusera på uppgifterna hon fick, trots den höga stressnivån. Svårast är förstås när bästa Elin springer. 
Idag böjde vi den lite grand och det gick så bra så! Hon tittar ut på rätt sida varje gång och kommer till mig.
Titta vad fint hon kommer till mig på ”Ge mig”-kommandot, och trycker leksaken i min hand. Duktig skräpis! 
Och faktiskt låta hunden ta leksaken själv om man vill det, utan att vara rädd för att den drar sönder en ficka i ivern. Jag kan tänka mig att det skulle fungera asbra t.ex i hundmöten när jag är ute med alla fyra. Leksaken får hänga där och när vi passerat kan jag säga ”Ta den!” (inte hunden vi möter alltså :fniss:) utan att behöva krångla upp den ur fickan. Det är fullt upp med att ha koll på alla koppel och så ändå.
Det finns olika styrkor på magneterna, ifall man vill ha dem i tjocka kläder. Det kändes verkligen stadigt, de satt där de satt om man säger så! (i bildörren) 
Kommentarer