Roooooosa rosett!

Samling i tältet!

Middag på vandrarhemmet med Karin och Fia.

Vi gör stan i Härnösand.

Tävlingsplatsen!

I helgen var vi i Härnösand och tävlade både lag och individuellt. Vi var många som åkte upp både från Knivsta och Väsby. Kul! Genomgående har jag haft en avtagande kaotisk känsla i loppen, inte mycket ”feeling” och lite av en fortsatt klass 2-chock även om den absolut mildrats med helgens alla lopp. Men jag tycker ändå vi gjorde många väldigt bra saker.

Det är bara att konstatera att det kommer ta ett tag för oss att landa i klass 2 och hantera det svårighetsglappet som är mellan klass 1 och 2. Det har visserligen gått fort för Kitty att klassa upp sig till tvåan, men å andra sidan kan inte se någon poäng i att ha varit kvar i klass 1. De enkla banorna utan egentlig handling har inte varit förberedande för klass 2 och 3. Så uppflyttning var ett måste tycker jag.

Så nu får vi helt enkelt träna och tävla på tills vi hittar varandra, klass 2 är i alla fall förberedande inför vad vi kommer möta i klass 3, ofta dessutom mycket svårare än klass 3 … så var det när jag var i klass 2 med Flaxa också, hur korviga och olinjiga banor som helst, och klass treorna på samma tävling av samma domare var ofta enklare och mer logiska …

I ett lopp i helgen kände jag riktig teamkänsla med Kitty, det var en av klasserna igår. Svår bana, endast tre ekipage tog sig igenom. Jag kämpade på trots fel (en vägran och ett kroppskontaktfel) och vi vann klassen på tio fel!

Kitty har gjort SÅ JÄVLA BRA slalom hela helgen, hon har bara fått fel en gång och då var det i slutet av slalomet och hon fixade det efter att vi gjorde om. Hon har klarat svåra situationer, kommit in helt korvigt och ändå fixat upp det. DUKTIG TJEJ! Kontaktfälten har också varit mycket bra och hon har ju ett sådant jäkla tryck genom hela banan så det är inte klokt. Hon har rivit ett par hinder men inget oroväckande. Ett resultat av ivrig Kitty i kombination med ivrig och flamsig handling från min sida.

Det som däremot inte känts så bra i helgen är känslan av att hon inte går ut och fortsätter på fartlinjen efter framförallt tunnlar, utan kommer in mot mig. Det måste vi träna mer på!

Men jag är ändå nöjd med helgens individuella lopp. Vi har fått massor av bra erfarenhet och jag tycker att det känns som att våra tillkortakommanden alla beror på att vi inte landat i jätteskuttet upp i svårighetsgrad. Det har känts bättre och bättre och jag är redan peppad på nästa tävling!

Laget då? Japp nu var det premiär för laget ”I ledningen”. Lördagens lopp är inte mycket att orda om, jag var helt övertänd och handlade därefter. Kitty gjorde tokfina kontaktfält och Flaxa hoppade (!!!) samtliga … Jag tror att Flaxa också var lite övertänd, det här var hennes första tävling på 9 månader …
På söndagen höll jag ihop bättre och fick båda hundarna i mål. Flaxa med en rivning, Katten med två. Kändes riktigt bra och jag är imponerad över Kitty som orkade jobba så fint trots tre dagar borta, långa dagar på varm tävlingsplats etc. Hon kändes lika lättkörd i sista loppet som i första. Häftigt, hennes mentala kondis blir allt bättre.
Det var ju så ROLIGT att tävla Flaxa igen! Hon var helt överlycklig och gjorde en fin laginsats tycker jag. Tusse-Flax! Flaxa kom i mål på 30,30 s, Kitty på 31,65 s.

En sak som varit väldigt glädjande är hur bra Kitty fixat att bo med Sofia och hennes hundar i ett litet vandrarhem. Rocco är lite morrig och vaktig, så jag var nervös för att det skulle kunna trigga Kitty att svara upp. Men de har skött sig så bra allihop, legat tillsammans lösa i rummet hela natten och hållit sams. Känns väldigt bra att hon fungerar så himla fint. Även på tävlingsplatsen fungerar hon till 100% och sköter sig så bra.

Har varit en väldigt kul helg, har verkligen ont i skrattmusklerna. Framförallt lördagens totalt urflippade toköverladdade laglopp har vi garvat mycket åt … herre gud alltså.