Idag har jag badat, fönat och klippt Boris. Inte själva kroppen, men tassar och bringa fick sig en omgång. Anders tyckte vi skulle vänta med att klippa i ansiktet, så där fick det vara idag. Klippte av morrhåren bara så att de är i jämnhöjd med pälsen. Sedan ryckte jag lite i öronen (päls i örongången alltså, jag stod inte och ryckte honom i själva öronen).

Han blev verkligen jättefin alltså! Så fluffig och underbar i pälsen. Nästan så man inte vågar ta ut honom i ruskpricksvädret.

Boris har fått en liten lillebror! Boris mamma Dagny och hans pappa Stumpen har blivit parade igen och häromdagen nedkom hon med en liten valp. Det blev bara en endaste, så kan det gå ibland. Gunilla, Dagnys ägare, berättade i mail till mej om förlossningen:

”De riktiga värkarna kom igång på natten den 16:e och i över 4 timmar höll Dagny på att försöka få ut sin valp utan att lyckas. Det verkade som om den satt fast.
Närmaste djursjukhus skulle inte öppna förrän kl 08.00 och vid 5-tiden var Dagny så medtagen att jag inte trodde hon skulle klara sig. Det fanns inget att förlora, bara vinna, så jag tog mod till mig och gick in med fingrarna för att känna om valpen låg fel.

Kände inget mer än bäckenbenet. Gick längre in, mycket längre och kände att valpen fanns där, men inte kunde komma ut.
Jag hade lagt märke till att Dagnys mage hade sett alldeles tom ut nertill och förstod att valpen fanns ovanför tomrummet och var för stor eller låg fel så att den inte kunde komma ut.
Därför vågade jag gå vidare och med mina fingrar vidgade jag hennes vagina, så att det blev utrymme för valpen/valparna.

En timma tidigare hade jag gett Dagny 3 ml Calci-Comb och nu hade hon fått nya krafter och kom igång med förlossningsarbetet igen. Hon utförde ett enormt arbete och mot alla odds började det synas att något var på väg ut.
Sakta tittade något fram som blev längre och längre (jag har tidigare bara sett foster som har formen av en boll), men detta var avlångt, en bit återstod och sen tog Dagny i för slutspurten.
Ut kommer en valp, som snabbt befrias från fosterhinnorna och sedan kommer det efterlängtade första skriket!!!
Vilken Lycka!

Valpen hade legat med baken fram och dessutom på rygg! Baken är bredare än fronten, vid ryggläge tar dessutom benen emot och valpen har därför svårt att komma ut och ibland kan det bli nödvändigt med kejsarsnitt.

Valpen som vi kallar Lillstumpen visade sig vara en liten kille på 164 g. Mamma Dagny slickade sonen torr och ren samtidigt som hon serverade honom sin första måltid som valpen förnöjsamt sög i sig med god aptit.

Lillstumpen besiktigades och såg mycket söt och välskapt ut. I går fyllde han en vecka, han ökar i vikt med 35 g per dygn och ser ut att må alldeles förträffligt! Han har ju en sådan duktig mamma som sköter om honom exemplariskt. Efter några dygn kunde den lille valpen redan gäspa stort, sniffa, suga på sin framtass och t o m vifta lite på svansen!

Jag blev alldeles tagen av berättelsen, tänk vad skört livet är ibland!
Anders, Boris och jag är hembjudna till Gunilla och hundarna, så någon helg snart åker vi dit och hälsar på. Vad spännande det skall bli, undrar om Boris mamma kommer känna igen honom?
Det skall bli skoj att träffa massa pudlar och dessutom en så nära släkting till Boris som självaste lillebrodern!

Hejdå och kram,

Anna

I mitt jobb pratar man med mycket olika människor, that’s the point med att jobba i kundservice om man säger så.
Idag pratade jag med en kille som bodde i närheten av Boris dagis, vilket jag påpekade, fråga mej inte varför. Då visade det sig att han hade två stycken Grand Danios där hemma. Och så började vi snacka hund… han berättade allt om sina hundar och lite till och jag försökte inflika lite om Boris. Men han lyssnade inte riktigt, och man kände att han var av sorten som tycker att ”pudel är ingen riktig hund”. Det finns ju ett gäng stackars människor i vår värld som innehar en hel del förutfattade meningar om allt och inget.

Och så berättade jag något om att Boris är i spökåldern och att inte är så intresserad av matte längre när vi är ute. Då säger killen:
”Men går det verkligen att ha en pudel lös?”
*fnissar* ”Oj” tänkte jag men höll masken. ”Ja det är klart, han är jätteduktig.” och så fortsatte jag: ”Ja du vet pudlar är så snabba i huvudet och kloka, så de lyssnar så bra så bra när man är ute” och berättade hur fort Boris lär sig allt. Då hörde man hur killen sänkte garden lite: ”Jaa, joo Grand Danios är ju lite tröga, det är de ju… men när de väl lärt sig något så sitter det”.

Å helt plötsligt kände jag att diskussionen vände lite, nu var han plötsligt intresserad av min ”fjant-pudel” och jag berättade såklart glatt.
Efter en lång pratstund sa killen glatt: ”Jaja, men tidningen kommer på onsdag då? Perfekt! Ha en fortsatt bra dag!” åså lade vi på, jag nöjd både över att ha fått killen mer vänligt inställd till fjantpudlar och att ha fått dagens hundsnack-dos.

Dagens konstaterande: Det hänger inte på storleken

Ha en bra kväll,

Anna