Glad påsk!

Ungarna på gården smäller smällare så det står det härliga till, men Boris bryr sig inte. Det känns tryggt.
Jag tycker det är jättesynd om alla hundar som mår dåligt av att småbarn vill ha lite kul. Det är så onödigt, och jag tycker att det stör mer än det roar. Men det är ju min åsikt.

Medicineringen rullar på, nu med effektivare metoder. Efter att ha tröttnat på att försöka locka i Boris medicinen gömd i diverse godsaker, så gör jag helt enkelt så att jag öppnar munnen på honom, lägger i medicinen och stänger och väntar tills han sväljer. Det brukar han göra väldigt fort. Godismetoden kunde ta en kvart innan jag fick ilurat honom den som innehöll medicinen. Otroligt tidsödande och irriterande.
Men, oroväckande nog, tycker jag inte att han blir bättre. Jag provade att ha halsband på honom igår på en kort promenad (jag har selet i normala fall). Vid minsta åtstramning hostade han och fick tom kräkreflexer! Och nu har han ändå fått medicin i nio dagar.

Ja jag vet inte hur det här skall sluta… vill ju bara att han skall vara frisk så att vi kan ta långa promenader och busa utan att behöva känna att det hämnar hans ”bli-frisk-procedur”. Nu när det är så härligt väder och allt. Han har väldigt svårt med avföringen också, vilket jag misstänker beror på bristen på motion- veterinären har ju sagt att han skall motioneras så lite som möjligt. Så jag försöker tänja på det och ta lite längre, men lugna, promenader. Igår verkade det vara lite bättre med avföringen, den var varken stenhård eller helt svart.
För övrigt är han väldigt pigg och glad och munter, så humöret är det inget fel på!

Hejdå och regniga kramar,

Anna