Shit… att Alice (Helenes bruna mellanpudel) är dålig i höfterna misstänkte vi ju, men idag kom resultatet svart på vitt. C på vänsterhöften, D på högerhöften samt slappa leder.
Vad som händer nu vet vi inte. Uppfödarens ”Det DÄR ÄR INGEN FARA, jag har hållt på med hästar i många år!” känns aningen hånfullt i dagsläget.

Nu känner jag mig gladare. Har pratat med Ilas klippare igen och även med Gunilla, Ilas uppfödare.
Det blir en toilettefrisyr för Ila!
Det var ju det jag hade tänkt från början, men så fick jag för mig att jag skulle orka med en lejonfrisyr… men det funkar inte! När vi är ute och går fastnar det grenar och pinnar hela tiden så att Ila får sätta sig ner och plocka ur dem. Och jag tycker att hon har alldeles för mycket päls nu, det är inte fint, det passar henne inte riktigt…
Så det blir en toalettfrilla inom kort. :)

Hej P.R.I.S* !

Jag är en ung pudel som skriver angående min så kallade matmor/matte.
Hon har nu flera gånger gått över gränsen för vad jag tror ni anser är acceptabelt beteende. Det här är vad som händer: Minst en gång i veckan ropar hon på mig med en lömsk röst, gömmandes något bakom ryggen.

Jag, som är en plikttrogen och duktig flicka, kommer såklart springande med en gång när hon ropar (det gör jag för övrigt ALLTID… om jag inte har något annat för mig). Sedan går det fort! Schlopp så sitter jag fast mellan obevekliga armar och ben, inte sällan hamnar jag på rygg i soffan.

Och så börjar tortyren. Jag ser eller känner inte vad hon gör, men att det är tortyr, det är jag övertygad om. ”Klipp klipp klipp” låter det medan hon grejjar. Trots att jag skriker, sprattlar och gråter lyssnar hon inte. Hon blir som förbytt! Idag försökte hon lura i mig en historia om ett marsvin som tydligen hette Fiffi och som inte hade ”klippt klorna på jättelänge och inte kunde gå”. Jag förstår inte vad hon pratar om, och vill bara ha slut på tortyren!

Snälla, söta P.R.I.S hjälp mig! Min storebror sade att han fått hjälp av er i tidigare ärenden, bland annat när det gäller den så kallade ”nödvändiga pälsvården”.

Med vänlig tassvinkning, Ila Bus.

* Pudelns Rätt I Samhället

Boris klarade anlagsprovet!!!!! Wow! Jag är SÅ imponerad! Han fixade bloduppehållet, vinklarna, allt SÅ bra! Spåret tog 18 minuter och under tiden sa jag inget alls till honom, han fick jobba helt själv. Det var fascinerande att se. *tjoho* Vid ett tillfälle stannade han och började stirra på domaren. ”Vad gör han där?” undrade han nog. Då sade domaren att jag kan uppmuntra honom att fortsätta. Men jag visste inte vad jag skulle säga så jag var tyst. Efter ett slag fortsatte han.

Det var läskigt att gå spår som någon annan lagt och som bara hade ett fåtal snitslar. Varje gång jag såg en snitsel blev jag SÅ glad! ”Wow, vi ÄR på rätt väg”.

Det kändes väldigt, väldigt långt, jag trodde aldrig det skulle ta slut. Det var jobbig terräng och vid ett tillfälle fastnade jag med foten i en håla! *garv* Fick slita loss den och fortsätta. Det funkade ganska bra med linan, skönt att bara ha 10 meter. Förut var den ju 15, men jag kapade den häromdagen.

Boris är bääääääst! (”Men jag har faktiskt längst päls!” säger Ila…)

Nu ska vi väl förmodligen ta en paus över vintern, snön kommer väl närsom. Till våren blir det förhoppningsvis öppenklass! Ska försöka dra med mig Helene mer ut nu också. Greta är ju faktiskt jätteduktig men behöver träna. Jag fick en klöv till idag så nu kan vi lägga spår åt Alice också om Helene skulle vilja det.