… och Ila tränat lite agility!
Fortfarade på babynivå och bara korta pass och inget fysiskt ansträngande förstås (inte mer än när hon busar med polarna i alla fall). Skynda långsamt.

Idag satte jag upp ett hopphinder, med pinnen på den allra lägsta höjden. Det blev väl 10 cm högt ungefär. Så visade jag som jag gör på däcket med armen. Och vips hoppade hon över! Då blev det klick och godis. Hon tyckte det var superkul och vi testade lite olika varianter. Höger och vänster sida, inkallning och skicka framåt och slänga boll. Superkul tycker lillstumpan som nu sover som en stock.

Idag ska jag bada Annsos pappis Minus. Annso fick ett tiokort på ”Minus-Manikyr” som tack för att hon körde oss till flygplatsen när vi skulle till Teneriffa. Hon hämtade oss 04 på morgonen…. *stöön*

Jag har börjat få vilda planer angående Ilas päls… hehe… undrar hur hon skulle ta sig ut i en amerikansk lejon…

…tar mig framåt i livet, hoppandes mellan det ena budgetalternativet efter det andra. Ni har väl inte missat mitt trimbord som far min byggde för en materialkostnad av cirka 100 kr.

Nyaste draget är ett mikrofonstativ som numer fungerar som fönstativ! Mikrofonstativet användes inte längre så jag tog helt enkelt över det. På undersidan av min hårfön fäste jag en liten rund ”rulle” som är ungefär lika stor som ett mikrofonhandtag. Jag fäste rullen med buntband (dessa underbara bundband, vad kan man inte använda dem till…).

”Rullen” bestod för min del av en avklippt bit av IKEAS sladdsamlare. Detta för att det var det som fanns hemma, man kan nog ta vad som helst som är stadigt nog. Nu är det bara att sätta fönen på stativet när man behöver två händer (allt som oftast) vid föningen. Tadam! Inte är det svårt att ta av den heller, ett litet ”knyck” så har man en vanlig handfön igen. Visserligen utrustad med buntband och ett rör, men det kan man väl leva med.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här igen!
Utställningen gick ju ungefär som väntat- men kul hade vi i alla fall. Ila verkar tycka att precis allt är roligt i livet. Även att vara i en trång lokal inomhus med massor av skrik och skällanden… Svansen viftar och hon är munter som en gök…

Nästa utställning för oss blir Lilla Stockholm i april. Eftersom Ilas klippare helst inte vill klippa till officiell utställning har jag bokat tid hos en annan klippare. Det ska bli mycket spännande tycker jag! När Lilla Sthlm är avklarad vet jag inte vad som händer – det är vårt första delmål. Jag hoppas att jag orkar hålla henne pälsad över sommaren så att vi kan ta den där tvåan i öppenklass man behöver för att få ut championat i andra grenar.

Toiletteplanerna har jag lagt lite på hyllan. Vet inte varför riktigt, men plötsligt känns det inte så lockande längre. Det funkar rätt okej med pälsen ändå – visst för hon snöbollar på benen men det för Boris som är snaggad också…

Jag hittade light-schmackos på Teneriffa och ringde Pedigree i Sverige för att kolla om de inte kan börja sälja dem här också. Intresset lät svalt, men hon skulle lägga in ett önskemål. Hmmm. Fick känslan av att hon bara sa så och sket fullständigt i mitt samtal. Jag köpte i alla fall med mig ett antal paket så jag har till Boris.

*spottar ur mig arga fraser och tuggar fradga*

Idag var jag borta två timmar och simmade med Helene. När jag kom hem igen satte jag slött på bandspelaren för att lyssna av om hundarna skött sig. Jag brukar göra det men nästan funderat på att sluta eftersom de är så duktiga och tysta. TJI fick jag!!!!!!

Boris skäller, ylar, drar med sig Ila i ylande och låter som FAN hur länge som helst!!! Jäkla skithund!!!!!!!!
Nu blir det hårdträning igen, dumma dumma Boris! Fyyyyyyyyyyyyyyy!