Ikväll har Helene och jag ägnat oss åt Alice frisyr! Först bad, sedan fön och sedan kom det roliga- fram med den Dyra Fina Saxen som vi köpte tillsammans på Stora Sthlm förra året. Det var riktigt, riktigt roligt! Alice som har sett ut som en fotboll med ett litet huvud och fyra krokiga ben *skratt* det sista blev riktigt tjusig efter ett tag! Helene kom med goda råd o tips och jag höll i saxen. Kanonkombination. Hade inte vågat själv, men tillsammans var det bara roligt och bra blev det också. Om ni vill kika på resultatet får ni gå in på Helenes hemsida. Blev så taggad så jag funderar på att ”hugga till” Boris päls lite också! Det får dock bli imorgon…

… klubben i flera timmar… tränade lite agility utomhus, lite agility inomhus (jodå det går) och lite lydnad, lite sakletande och så massa snack och fika förstås. När vi kom hem var båda hundarna dyngsura och fulla med snö. Frälst av min nya fön slängde jag med ett leende på läpparna in dem i badkaret, spolade av dem det värsta och fönade dem torra. Allt som allt tog det cirka en halvtimme och då var de snustorra båda två.
Ahhhhh hur har jag klarat mig utan en sån här fön i alla år?! Allt blir så mkt lättare och roligare. Och hundarna accepterar den kanonfint.

Jaja, herre gud kan ju inte tjata sönder er om en fön…
Boris o min lydnadstävling närmar sig med stormsteg. Vi tränar mest läggande och ställande under gång just nu. Borde fila mycket på själva fotgåendet också. Och platsliggning och …. *pust*
Jag har svårt att hålla uppe humöret när det går dåligt. Pratade med Helene om det idag, att i agilityn så drivs man hela tiden av att det är så jäkla skoj.

Men i lydnaden blir det så att man får lura både sig själv och hunden att ”nu har vi roligt”. Det är ju inte så bra utgångspunkt. Ska inte köra någon tävlingslydnadsträning med Ila förrän jag verkligen känner för det. Och om jag aldrig gör det, so what?

Med darrande händer och dunkande hjärta plockade jag ur den ur kartongen… satte ihop den (den ser ut som en dammsugare ungefär) och tryckte på on-knappen. WOW!

Tavlor flög av väggarna, dörrar stängde sig, gardinerna virvlade runt… vilken kraft! *garvar* Tänkte att ”Det här kommer ALDRIG att gå vägen…”. Men men, learning by doing tänkte jag och började bada Boris. Med lite Frolic fick jag honom att sluta hugga efter slangen. Han trodde bergis det var dammsugaren! Och simsalabim! Vattnet slogs ur pälsen och med stor fascination fick jag se hur de små knorrarna i pälsen separerades så att hårstråna lade sig ett och ett, precis som när man borstar! Tovbarnen blåstes ut och jag behövde inte ta ett enda tag med kardan medan jag fönade. Jag struntade förresten i att borsta Boris innan badet också, han var inte borstad på en vecka i alla fall… Fantastiskt!

Sugen på att prova vidare men inte modig nog att ta itu med Ilas lååånga päls gick jag vidare på Helenes Alice. Fast där tog Helene snart över, hon tyckte det var så kul. Så då tvingade jag i Minus i badkaret igen och testade fönen på honom efter att han badats ren och fin. Hur kul som helst. Jag hoppas det känns lika bra med Ilas päls… *nervös*

Var på klubben och tränade lydnad med Annso. Det är snöslaskkaos på planerna och Boris vägrade sitta och ligga i det. Så jag fick köra övertalningsförmåga och lite arg röst för att få honom att göra det han ska göra fast det var dåligt underlag. Han var duktig och inomhus gör han klockrena läggande och ställanden under gång, vilket är de två momenten jag varit mest nervös för…

Det är mycket som skall tränas inför tävlingen om drygt två veckor, men jag börjar faktiskt se fram emot det. Jag menar, går det så går det. Han tycker i alla fall det är kul och jag med så även om det inte går hela vägen så ska vi ha roligt.

…med mig och puslingarna. Min digitalkamera har gått sönder! *gråt* Men, men – en ny är på väg. Förhoppningsvis levereras den nästa vecka.

Något annat som kommer nästa vecka är min nya fön! Japps, jag har gjort det otroliga och bestämt mig för att lägga x antal tusenlappar på en sådan där ”monsterfön”. Det är inte den dyraste sorten och inte heller den bästa. Jag har fått höra ett par positiva kommentarer om den från ägare av samma sort, men även en del negativt. Det känns lite nervös, tänk om jag inte alls trivs med den?! :-/

Idag när jag grinigt insåg att det bara tar längre och längre och längre tid att föna Ila med handfönen längtade jag verkligen efter något kraftigare. Hon har börjat tova så smått och pälsen är enormt lång. Den ska dock klippas i slutet av denna månaden, på det nya stället där jag beställt tid. Det ska bli ruskigt spännande och kul, hon som klipper där är ett riktigt superproffs.

Mot min vilja måste jag erkänna att jag tycker det börjar bli kul med pälsvård! Till och med Boris har mer päls än han haft på många, många år. Och så tovfri som den är nu har den aldrig varit. Får se vad det blir av hans frisyr, såg en film från Pudel-SM förra året då han var nyrakad med pomoner på benen. Det var supersnyggt och passar honom SÅ bra. Päls i mängder är liksom inte hans grej. Fast det är bra över vintern, han har nästan aldrig täcke längre.

Jag längtar till våren nu! Ila o jag skall gå apellkurs, Boris o jag ska träna vidare på viltspåret, tävla agility och eventuellt lydnad. Ila ska träna mer spår och börja ordentligt med agilityn. Åså ska hon ju ställas ut. Tjoho, varför behöver man arbeta och gå i skolan? Jag vill ju bara hålla på med hunderiet hela tiden!