Idag var Boris med ute på en ridtur!
Jag bestämde mig för att äntligen ta tjuren vid hornen. Satte på Boris hans reflexväst och ett sele över med en bjällra i, så att både jag och Hvida skulle kunna höra hela tiden var han var. Boris fick nosa lite på Hvida i stallet och kika när jag borstade, tränsade och sadlade. Han var ganska rädd och lite arg, orolig kille det där. Jag mutade med frolic åså fick han hämta ett äpple som jag rullade iväg och när han kom tillbaka gav jag det åt Hvida. Han blev skitsur när hon åt upp hans ”boll”. Men det gick bättre och bättre så jag bestämde mig för att göra ett försök. Hvida tittade mest nyfiket på den lilla pälsbollen.

Så ledde jag ut Hvida från stallet och första biten ledde jag henne för att kolla Boris reaktioner. Han var nyfiken men respektfull, flyttade sig så fort Hvida kom i närheten. Han ville VÄLDIGT gärna nosa henne i rumpan (läs bakhasorna) så det där får vi jobba med. Vill inte ha honom hoppande i hasorna på henne, även om hon inte bryr sig om det.

Så satt jag upp och Boris bara tittade på mig med stora ögon ”Matte ska du vara DÄR UPPE?”. Sedan bar det av! Han ville gärna gå i hasorna men det var bara att skicka fram honom att gå framför. Till slut så gick han snett bakom och det funkade bra tycker jag även om jag helst skulle vilja honom jämnsides eller framför. Men men, det där löser vi nog med tiden.

Det var inga problem att trava, galoppera och tölta. Boris sprang på bredvid och fick inte för sig några dumheter eller så… han var helt SLUT efteråt… Riktigt bra konditionsträning! Nu funderar jag på om jag ska våga ta med mig Ila ut nästa gång… hon om någon skulle ju må bra av att kuta av sig lite energi…. hmmm

På sista biten hem red vi rakt in i en stor airdaleterrier som spårade med sin husse. Då satte jag av och ledde Hvida och kopplade Boris och gick förbi. Funkade kanon.

I natt var hundarna med mig på på jobbet. Det brukar bli en del uppmärksamhet, många tycker det är så kul med två små kelsugna puslingar på kontoret. Jag har alltid ett kompostgaller i dörröppningen så hundarna kan utan problem gå undan om det blir för mycket stoj. Boris tröttnade efter ett tag igår och kröp in i buren för att slappa så han lade inte märke till tjejen som ville hälsa. Till slut kröp han fram i alla fall och när hon frågade lite om hundarna visade det sig att hon är den där tjejen på Boris första dagis (Hundakademin i Göteborg) som Boris var så jätteförtjust i!

Världen är allt bra liten, jag säger det igen och igen och igen… Ni skulle sett Boris när han började nosa på henne, man såg att han kände igen lukten och han blev liksom helt ställd. Han bara tryckte sig mot henne och pussade henne på ögonlocken och var helt … ja svårt att beskriva. Man såg att hjärnan jobbade för högtryck för att bearbeta vem det var… gud så gullig han är…

Det är verkligen nyttigt för hundarna att vara med på jobbet. De lär sig slappna av fast det pågår full halabalo utanför kontoret. Ni skulle sett Ila när vi kom hem i natt. Hon TOKRUSADE runt lägenheten och var helt galen. Fem sekunder senare låg hon platt på golvet och sov som en stock.. snacka om övertrötts-reaktion…. *fniss*

Vi har startat en träningsgrupp på klubben, vi kör en bana en gång i veckan. Första ggn var i måndags. Det är klass 1-ekipage på väg ut att börja tävla, så jag kör med Ila. Jääääklar vad duktig hon var! Jag har börjat lära mig hur hon skall styras nu också, det är fantastiskt roligt. Himla duktig är hon med kontaktfälten också, även om de ska tränas jättemycket mer. Ja, om Ila får ha hälsan i behåll kommer hon bli en kanonjycke på banan. Hon är så in i tusingen SNABB!

Boris har verkligen visat framtassarna i helgen på tävlingarna. Är jättenöjd med att han har börjat bli så positiv igen. Har kommit på hur jag ska träna med honom för att öka fart och motivation. Att jag inte kommit på det tidigare… *dunkar pannan i väggen* Men, nu är vi på rätt väg!

Jag har köpt glucosamin som jag har börjat ge Boris. Det är ju som smörjmedel för lederna, och han tränar ju rätt mycket och är inte purung längre. Vet ej om han kommer få problem med sin lidnriga artros, men det är ju bra att mota Olle i grind. Annars är det ju bra ändå, lite mirakelmedel för stela leder.

Ila är jättego just nu. Riktig finurlig tjej som är nyfiken på precis allt. Vi tränar mycket vardagslydnad, enkla saker som att sitta kvar, komma när jag ropar, inte dra i kopplet med mera. Jag har dragit ner massor på godiset och ger mest klappar och röstberöm. Det verkar som om det funkar kanonbra det också.
Idag ska jag iväg och motivationsträna agility med Boris och försöka få upp ångan inför helgen. Tänkte plocka en hopp-pinne nämligen  .

Jag sitter och funderar, kliar mig i skägget och tittar på filmade lopp på mig och Boris.
Boris är så otroligt ojämn. Ibland kan han gå som en snabb klocka. Snabbt, felfritt, säkert. Andra gånger, skulle man kunna tro att han är en grön nybörjarhund som bara kan ett hinder i taget…

Jag kan urskilja att det handlar om många faktorer. Det handlar mycket om hur Boris är i humöret. Är han för stressad och uppe i varv, blockerar han sig och skäller hellre än springer. Då blir jag förbannad och stressad och vi är inne i en ond cirkel. är han glad och alert, går han kanonfint.

Sedan handlar det om min handling. Boris vill helst ha mig bakom honom, han är en fena på bakombyten och drar inte så långt att han tar fel hinder speciellt ofta. Han svarar ofta bra på om jag t.ex väntar vid tunnelutgången och ”skjuter” fram honom så att vi båda är på samma nivå. Men det är svårt att befinna sig bakom, om han inte rör på sig. I vissa situationer är det precis tvärtom. Då vill han att jag ska vara före och svarar jättefint på framförbyten och att jag rör onödigt mycket på mig, så att vi båda alltid är i rörelse. Det är SKITSVÅRT att veta vad som gäller för dagen. Och så frustrerande när det inte fungerar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Är mitt inne i en tävlingssäsong och Boris är ojämnare än någonsin. Samtidigt vann han faktiskt två klasser i helgen, och det måste ju betyda något. Jag tror att jag helt enkelt ska satsa på att kuta som fan. Han blir skitsur när jag står stilla. Jag måste röra röra röra mig, och inte ge upp om han är på sitt dåliga humör. Japps så får det bli.

Wow vilken helg!
Fre-lör-sön har vi åkt som skottspolar fram och tillbaka till Knivsta i Micran, jag och hundarna. Jiiiiiisus vad varmt det har varit! Jag skojar inte när jag nästan trodde vi skulle dö alla tre på hemvägen i lördags. Efter den läxan blötte jag ner hundarna med iskallt vatten innan bilfärden hem, då sov de som små grisar där bak

Det har i alla fall varit en himla härlig helg. Så skönt o glida runt och byta några ord med folket man bara träffar på agilitytävlingarna och kika, tävla lite och emellanåt ta ett dopp i sjön som ligger nära klubben. Boris och Ila har haft det kanonfint, och speciellt trötta är de faktiskt inte trots allt. Jag är nog tröttare än dem!

Boris har skött sig så fint, lite segt i början men sedan kom han igång och jobbade på kanonfint. Inte som när han gick som bäst förra året, men jag har en känsla av att vi är på rätt väg. Han är ju så otroligt lättstyrd och hindersäker. När han går, går han som en klocka! Känner att jag uppskattar det mer och mer, speciellt efter att ha kört Ila lite, som är så snabb så jag blir alldeles svettig. Varje litet steg eller kroppsvridning tar hon som information om vart hon ska… hehe… jag som är van vid Boris som är lite som en traktor… stabil och lite trögsvängd…. *garvar*

Han är så söt Boris, han har haft det så roligt i helgen. Man märker att han blir så glad när man kommer ut på tävlingsplatsen… ”DING!” säger det så blir han pigg och alert o kikar runt… Imorgon ska jag faktiskt till Vallentuna och köra en träningstävling med Ila. Eventuellt kanske jag kör ett lopp med Boris också, motivationstränar bara och berömmer och satsar på att han ska jobba på järnet

Tävlar ju agility i Knivsta hela helgen, är bara hemma en snabbis för att duscha o äta. Igår vann Boris hoppklass 2 men tyvärr med 0,86 tidsfel! Så det blev ingen pinne… fatta, inte ens en sekund för långsamt… utan 86 hundradelar… jaja. I morse körde vi agilityklass 3 och där var jag så usel så Boris diskade sig pga min kassa handling. Sedan var det hoppklass 2 igen och nu vann vi IGEN och dessutom klarade vi idealtiden så vi knep en pinne!!!! *glaaaad*
Nu måste jag äta, ska tillbaka och kika på när Helene och Alice tävlar