Hösten är här och jäklar vad hundarna skitar ned inomhus. Jag är så lat och orkar aldrig torka tassarna.. hmmm. Så jag får nog skylla mig själv.

Ila har slutat löpa nu som sagt, det är riktigt skönt. Hon kan vara på dagis igen och så. De har varit lite slarviga på dagis det sista, igår hade jag ett långt samtal med föreståndaren. Det känns inte kul att behöva betala så mycket för en service som inte fungerar ordentligt. Det är ju goa människor som jobbar där, så jag betvivlar inte att de skärper sig. Men det är aldrig roligt när det blir så här. Jaja.

Idag hade jag och hundarna en lat sovmorgon. Det är så mysigt. Ila har börjat krypa upp tätt intill en och kan ligga med sin fina lilla nos precis intill mitt ansikte. Det är så mysigt, jag får små rysningar i ryggraden av mysfaktorn. Boris är lika trofast som alltid, ligger tätt intill och värmer.

I helgen har vi två tävlingar inbokade. Imorgon eftermiddag är det tävling i Knivsta. Det är Boris som ska köra hoppklass 3. Det ska bli riktigt kul, är laddad. Vet inte om Boris är det bara han har inte kört på ett tag. Målet är att Boris ska vara på gott humör, att jag ska planera vägen in i minsta detalj för att få så korta vägar som möjligt. *gasad*

På söndag ska Ila tävla träningstävling igen. Det ska också bli ruskigt kul! Det är få anmälda så det kommer nog gå snabbt, det är aldrig fel.

Ikväll ska vi iväg och jobba fest, jag och hundarna. De ska få varsitt gigantiskt märgben att gotta sig med så de har nog att göra hela kvällen!

Jag tror att jag har bestämt mig angående Stora Sthlm. Jag kommer att köra agility med Boris båda dagarna och ställa ut Ila på söndagen. Jag har inte råd att göra allt jag vill och dessutom känner jag inte 100% inför lydnaden heller så då ska jag absolut inte göra det. Det känns mycket bra att ha bestämt sig, är nöjd med aktiviteterna. Det känns inte som en bra idé att köra agilityn med Ila, hon e så galen så hon kan säkert lätt skada sig på inomhusmattan där.

Herre gud vad hundarna håller på! Ila har varit i höglöp en vecka nu, och två gånger har hon och Boris fått till det ordentligt. Första gången puffade jag förskräckt isär dem och det gick bra, Boris hade inte svullnat upp ännu. Andra gången, som var idag, hann det dock gå för långt. När jag kom ut i vardagsrummet gallskrek Ila och var jätteledsen för att Boris satt fast. Boris blev låg när jag kom ut och visste att han gjorde något han inte får. Han ville gå därifrån men det gick ju inte för sig.

Det slutade med att kärleksparet fick halvligga i mitt knä i tjugo minuter tills hängningen var över. Jag lugnade Ila och hon var duktig och tog åt sig av att jag sa att det var okej. Det var skönt att se. De var ändå rätt söta när de låg där och satt fast i varandra…. De låg och smaskade och verkade inte lida alltför mycket någon av dem… Tänk vad fort det går, de smyger liksom undan när de märker att jag inte är helt uppmärksam och så tjoff! Och nu trodde jag faktiskt att höglöpet skulle vara över, det var ju en hel vecka sedan de var på varandra förra gången…

Nog med snusk. Ila är på kanonhumör och vi tränar och röjer som vanligt trots att hon löper. Hon är inte hängig, deppig eller verkar må dåligt av löpet alls. Det är väldigt härligt. Men vad kan man annat vänta sig av en så mysig tjej som Ila?

Idag var vi och tränade lite agility och hon gör fina framsteg på gungan och slalomingångarna som är det vi fokuserar på mest just nu. Idag drog hon hej vilt in i slalomen fast jag var på hennes vänstersida och jobbade sig sedan självständigt genom hela slalomen utan att vänta in mig.

Gungan har hon börjat springa allt längre ut på för att gunga ner den. Hon verkar ha en skräckblandad förtjusning över själva rörelsen, men hon hoppar inte av i alla fall och tycker det är roligt. Oftast är hon noggrann med kontaktfältet men i motsats till balansen stannar hon lite sent och gungan hinner slå upp nästan i rumpan på henne. Jag måste väl jobba mer med den exakta positionen för kontaktfältsrörelsen antar jag.

Boris är också på kanonhumör och är pigg och glad för jämnan. Han gillar inte att bli lämnad själv på dagis, så det blir bra när Ila kan börja på dagis på måndag igen.

Jag var på en föreläsning igår om tävlingspsykologi för Nina Svartberg. Jag ska inte dra allt här, för då kräver hon mig kanske på royalties men jag ska berätta vad jag tog åt mig mest utav. Det kan mycket väl hända att jag glömt och missförstått något, men så här fattade jag i alla fall det.

Det handlade om funktionsmål och resultatmål. Resultatmål är det mål man har resultatmässigt, typ ”Jag vill ta en pinne” / ”Jag vill vinna” och så vidare. Nästan alla har ett resultatmål.

Men om vi bara fokuserar på resultatmålet, grusar vi möjligheterna att nå dit. Vi bör istället fokusera mest på funktionsmålen. Kort sagt; hur och vad ska jag göra för att vi skall fungera?

Det handlar om koncentration, att jobba hela tiden och sätta upp mål för din och hundens funktion. Har du en långsam hund, kan funktionsmålet vara att ni ska arbeta snabbare och snabbare. Har du en hund som river mycket, är funktionsmålet att ni inte ska riva. Funktionsmålet innehåller också konkret vad du och hunden ska göra för att fylla målet. När detta fungerar, då kommer resultatmålen på köpet.

Du kan inte påverka resultatmålet; det har ju att göra med hur bra de andra ekipagen är och det kan du inte påverka, eller hur? Däremot kan du påverka funktionsmålet. Du kan påverka det du och din hund gör på tävlingsplanen. Börja där, så kommer resultaten.

Nina pratade mycket om att ta kontroll över sina tankar. Att vara medveten om att tankarna påverkar prestationen något enormt. Inte sjutton tänker Kajsa Bergqvist: ”Shit vad högt” när hon står där och laddar för att hoppa. Hon tänker säkerligen något i stil med ”Det där klarar jag!”

Jag rekommenderar er som är nyfikna att läsa hennes bok ”Lyckas på tävling” eller någon annan bok om tävlingspsykologi. För mig innebar föreläsningen att jag fylldes med många insikter om mitt tävlande. Jag är nu grymt tävlingssugen! Jag vill testa att styra mina tankar, att så medvetet göra allt för att jag och hunden ska ha roligt på banan, klara våra funktionsmål och eventuellt få ett bra resultat.

Jag har – hör och häpna – till och med funderat på att ta upp lydnaden med Boris igen!!! För att se om vi klarar tävlingssituationen med det här nya tankesättet. Det är ju en gren som jag psykiskt blir helt knäckt på när jag tänker på våra tävlingsprestationer… *fniss* Vi har ju verkligen lyckats RIKTIGT dåligt i alla tävlingar utom två… och när det gäller lydnaden, har jag svårt att finna motivation på det sättet som jag gör i agilityn. Där har vi också många dåliga tävlingar bakom oss, men grundintresset är så stort att jag nog aldrig skulle ge upp agilityn så lätt som jag lägger ner lydnaden gång på gång.

Så vi får väl se. Min drömhelg skulle se ut så här på Stora Sthlm:

- Lydnadsklass 1 med Boris lördag och söndag och då kanske vi lyckas ta sista förstapriset? (se nu är jag på resultatmålet o planerar igen!)
- Ställa ut Ila på söndagen.
- Tävla agilityklass 3 med Boris lördag och söndag
- Tävla inoff agilityklass 1 med Ila lördag och söndag

Vad tror ni, kan vi hinna med detta?
Nej det går ju inte. Men om jag tävlar lydnad med Boris på lördagen och då även agility med Ila, så kan jag ställa ut Ila på söndagen och köra agility med Boris och struntar i agilityn på söndagen med Ila. Då blir det en aktivitet per hund och dag. Jag får fundera på det där.

Lydnaden och utställningen är de två momenten som känns jobbiga i magen. Agilityn är bara roligt (som vanligt, varför är det så här?)

Jag både vill och vill inte ställa ut Ila på Stora Sthlm. Vill, därför att om hon får sin tvåa vilket hon bör få minst, vore det SÅ skönt att kunna lägga utställningarna bakom sig då målet är uppnått. Om slasken, snön och allt blir för jobbigt i december januari, kan jag utan att förstöra något klippa henne kortare och få en lättare vinter. Jag vill inte, därför att hon inte har tillräckligt med päls. Hon är ju apsnygg, men utan en korrekt frisyr får hon inte riktigt den bedömningen hon är värd och hon kan inte konkurrera med de andra som är fullpälsade. Men återigen. Jag har ju inte som mål att hon ska bli champinjon, så jag bör ju lägga ribban på lagom nivå. Och en stram toalett, kan fungera för det mål vi har.

Det är mycket man ska funderera på!