Nu är vi på rätt sida landet igen
och här har man minsann inte en halvmeter snö som hemma. Så jag packade in en styck Ila i mammas och pappas bil och tuffade iväg till Lerums Brukshundklubb. Där hade man lite hinder ute, ingen slalom tyvärr men alla kontaktfältshinder, tunnlar och däcket. Så vi tränade lite och Ila var SÅ duktig.
Ena nedgången på balansen var som en strapets *schvung scvung* sa det. Men det bekom henne inte alls.
Det är inte omöjligt att jag gör om röntgen av Ilas hötter om någon månad. Inget ont om djurkliniken vi var på, jag gillar dem jättemycket, men hon som hade hand om röntgen var väldigt klumpig. Det tog jättelång tid för henne innan det blev rätt. Hon lade utrustningen man har under bordet åt fel håll, vred Ilas ben för mycket och så vidare. Det tog väldigt lång tid innan det blev plåtar som kunde skickas in. Ila var nästan klarvaken innan det blev klart. Jag tror att det kan ha påverkat resultatet. Men jag ringer nog Audell och snackar med honom och ser vad han säger.



Kommentarer