Idag kom täckena!
Boris täcke passade Ila och Ilas täcke passade ingen så det ska jag byta det mot ett större som passar Boris.
Ila fick testa sitt på morgonpromenaden (som gick av stapeln strax efter tolv, ja jag är dekadent…) och jäklar vad bra det verkar vara. Det är så smidigt, tunt och har så bra passform. Det är mycket lättare än hennes Limextäcke, hälften så tungt faktiskt! 261 gram väger Limextäcket och Obtrack väger bara 130 gram! Det måste vara skönt, man vet ju själv hur det är att pulsa runt i tunga jackor. Vad jag förstått är Obtrack lika varmt och skyddar lika bra som ett Limex så det är ju kanoners! Men de här täckena ska de inte ha till vardags tror jag inte, det blir nog tränings- och tävlingstäcken.

Angående sviterna efter i förrgår. Det är kvällspromenaderna som är jobbiga för Ila. Men jag sätter mig ner med henne, klappar, pratar och ger godis. Hon är väldigt spänd och skäller inte bara utan knorrgnäller verkligen för att visa att hon är orolig. Lilla tjejen. Vi jobbar vidare!

Idag på förmiddagspromenaden gick jag och hundarna och strosade i skogen i lugn och ro när det plötsligt säger BRAK så har vi en schäfer mitt bland oss. Jag blev jättepaff för jag hade inte hört någon matte eller husse som ropade på den som brukligt är om ens hund drar iväg. Helt plötsligt så var den bara där. Boris blev skitförbannad och försökte försvara oss och jag försökte få tag på den för att den inte skulle braka runt kring mina. Jag hade ingen aning om det var en tik eller hane, vad det var för hund eller något alls. Mycket otrevligt!!!

I tumultet blev Ila skraj och drog iväg, och schäfern jagandes efter. Jag fick upp Boris i famnen och kutade förtvivlat efter, livrädd för vad som skulle hända. En tass över ryggen på Ila eller en livrädd Ila som springer rätt ut i vägen eller får panik och drar åt helsike… många tankar hann fara genom huvudet. Ute på gångvägen ser jag en person och frågar om det är dennes hund. ”Ja” får jag till svar, och när jag ber personen att ropa på sin hund eftersom den jagar Ila, får jag till svar ”Det är ingen idé nu när hon stuckit….” Jag hör att Ila skäller och springer mot ljudet, fortfarande med Boris under armen. Kommer fram till parkeringen och ser att Ila tagit skydd vid min bil… lilla gumman.

Sedan sker en otrevlig ordväxling där ägarens främsta försvar är att hunden aldrig gjort så innan och att den ”är snäll” (det har man aldrig hört förut från andra hundägare…). Mina argument om att det inte spelar ngn roll att hunden är snäll när den väger tjugo kilo mer eller om den skrämmer en annan hund upp på vägen så att den blir överkörd nådde inte fram alls. Till slut gick jag därifrån, eftersom Ila var så upprörd och behövdes lugnas ner.

Det känns otroligt tråkigt att detta hände, eftersom det innebär att massor av jobb med hundmöten raseras. Boris som blivit påflugen förr och rejält biten och därför tycker att hundmöten är rätt jobbiga (men som efter mkt jobb börjat lita på att jag klarar situationen) och Ila som tycker att stora hundar är läskiga av någon anledning (men som börjat umgås med stora hundar som rottisen Tigra mfl utan problem det sista).

På kvällspromenaden efter jobbet idag gick jag runt i lugn och ro och myste lite med hundarna för att de skulle lugna sig, de var märkbart spända när vi klev ur bilen. Det gick bra, tills en kille med en gigantisk blandras (tror att det är en av de hundar jag haft på kurs som blivit omplacerad) kom springande… då blev båda hundarna osäkra och gick in i försvarsställning. Så nu har vi massor av jobb framför oss.

När jag kom hem från jobbet, väntade ett email i inboxen där schäferägaren beklagar att jag har, citat, ”ett skak till hund” och att jag ”borde söka hjälp eller skaffa en ny hund, då min hundkunskap inte verkar räcka till för en rädd hund”.

Härligt med folk som tror att de känner en utifrån en händelse. Att Ila är en mycket stabil hund i alla lägen utom där en stor schäfer hoppar rätt in i flocken och börjar jaga henne verkar inte vara ngt personen känner till. Det är knappast ett problem som jag ska lösa. Däremot vore det bra om folk kunde fatta att deras stora hundar kan göra väldigt stor skada utan att det för den skull står i motsatsförhållande till att de är snälla. Tragiskt är ordet! Visst kan sådant här hända, men det minsta man kan vänta sig är en ursäkt, inte ett kränkande email.

Boris & Ila gjorde stora runda ögon när vi började skära upp korvar och köttbullar i massor här hemma inför julmiddagen. ”Wow, alltså det där måste ju vara till oss…” De har dock inte fått smaka så mycket faktiskt. Boris lägger ju på sig så lätt och då kan ju inte Ila få, det blir ju orättvist. De har däremot fått varsitt spännande paket av ”mormor”. Som vanligt är det skitkul att få paket, speciellt Boris blir som galen. De var inslagna i plastpapper så det tog lite tid att få upp dem, trodde killen skulle krevera av nyfikenhet under tiden! Han stampade på stället, fnyste och frustade för att få mig att skynda på… haha… de är för söta. I paketen fanns varsin leksak, enligt genusreglerna en blå och en röd

Eftersom mina pudlar är lite genusöverskridande (Ila sätter på Boris när hon löper med mera) så bytte de förstås snabbt. Ila rusade glatt omkring med en blåa och Boris spatserade omkring med den röda i mungipan och pep lite malligt då och då.

Jag fick lite julklappspengar av pudlarnas mormor och morfar, tillika min mamma och pappa. Det tog ungefär 10 minuter innan jag visste vad jag skulle lägga dem på. Så nu har jag beställt två snordyra täcken till puslingarna! Spännande! Har gått och värkt och funderat på dem där i över två år, men inte kommit för mig att köpa dem. Men nu så! Så jag hoppas förstås de kommer redan igår, men nu är det jul och grejjer så det dröjer väl lite innan leverans. Den som väntar på något gott.

Imorgon ska jag försöka dra ihop några poolers på en långpromenad, det vore mysigt.