Idag på förmiddagspromenaden gick jag och hundarna och strosade i skogen i lugn och ro när det plötsligt säger BRAK så har vi en schäfer mitt bland oss. Jag blev jättepaff för jag hade inte hört någon matte eller husse som ropade på den som brukligt är om ens hund drar iväg. Helt plötsligt så var den bara där. Boris blev skitförbannad och försökte försvara oss och jag försökte få tag på den för att den inte skulle braka runt kring mina. Jag hade ingen aning om det var en tik eller hane, vad det var för hund eller något alls. Mycket otrevligt!!!

I tumultet blev Ila skraj och drog iväg, och schäfern jagandes efter. Jag fick upp Boris i famnen och kutade förtvivlat efter, livrädd för vad som skulle hända. En tass över ryggen på Ila eller en livrädd Ila som springer rätt ut i vägen eller får panik och drar åt helsike… många tankar hann fara genom huvudet. Ute på gångvägen ser jag en person och frågar om det är dennes hund. ”Ja” får jag till svar, och när jag ber personen att ropa på sin hund eftersom den jagar Ila, får jag till svar ”Det är ingen idé nu när hon stuckit….” Jag hör att Ila skäller och springer mot ljudet, fortfarande med Boris under armen. Kommer fram till parkeringen och ser att Ila tagit skydd vid min bil… lilla gumman.

Sedan sker en otrevlig ordväxling där ägarens främsta försvar är att hunden aldrig gjort så innan och att den ”är snäll” (det har man aldrig hört förut från andra hundägare…). Mina argument om att det inte spelar ngn roll att hunden är snäll när den väger tjugo kilo mer eller om den skrämmer en annan hund upp på vägen så att den blir överkörd nådde inte fram alls. Till slut gick jag därifrån, eftersom Ila var så upprörd och behövdes lugnas ner.

Det känns otroligt tråkigt att detta hände, eftersom det innebär att massor av jobb med hundmöten raseras. Boris som blivit påflugen förr och rejält biten och därför tycker att hundmöten är rätt jobbiga (men som efter mkt jobb börjat lita på att jag klarar situationen) och Ila som tycker att stora hundar är läskiga av någon anledning (men som börjat umgås med stora hundar som rottisen Tigra mfl utan problem det sista).

På kvällspromenaden efter jobbet idag gick jag runt i lugn och ro och myste lite med hundarna för att de skulle lugna sig, de var märkbart spända när vi klev ur bilen. Det gick bra, tills en kille med en gigantisk blandras (tror att det är en av de hundar jag haft på kurs som blivit omplacerad) kom springande… då blev båda hundarna osäkra och gick in i försvarsställning. Så nu har vi massor av jobb framför oss.

När jag kom hem från jobbet, väntade ett email i inboxen där schäferägaren beklagar att jag har, citat, ”ett skak till hund” och att jag ”borde söka hjälp eller skaffa en ny hund, då min hundkunskap inte verkar räcka till för en rädd hund”.

Härligt med folk som tror att de känner en utifrån en händelse. Att Ila är en mycket stabil hund i alla lägen utom där en stor schäfer hoppar rätt in i flocken och börjar jaga henne verkar inte vara ngt personen känner till. Det är knappast ett problem som jag ska lösa. Däremot vore det bra om folk kunde fatta att deras stora hundar kan göra väldigt stor skada utan att det för den skull står i motsatsförhållande till att de är snälla. Tragiskt är ordet! Visst kan sådant här hända, men det minsta man kan vänta sig är en ursäkt, inte ett kränkande email.