Bättre?

Nu när jag kom hem från jobbet (ska gå och lägga mig nu) mötte en helt galen Boris mig i dörren. Hoppade, studsade, sprang på stället… började apportera morgontidningens delar till mig en efter en (några gick sönder) och var totalt tokig!!!! :-D Jag hoppas det är ett tecken på att han mår bättre. Nu ska vi sova lite och se hur vi mår i eftermiddag. Ikväll blir det kalas! :)

Senare

Å, skruttis verkar må bra igen! När vi vaknade vid tvåtiden åkte jag och Annelie till djuraffären och skämde bort lillgubben. Han var överlycklig och valde både det enda och det andra… dock var han snäll mot mattes plånbok ;)
Sedan hem och göra lasagne till middag då Jenny, Jante, Helene och Annelie skulle fira Boris. Tyvärr glömde jag hundtårta! Men Boris fick diska alla tallrikar, vilket gjorde honom minst lika lycklig. :)

Imorgon bär det av till Dalarna för att tävla i dagarna två. Boris följer med, och är han lika pigg och glad får han köra. Annars får han bara vara med som maskot och tältpolis. :P Det känns jättebra med Ila, är dunderladdad. Ska bli skoj och jag tänker köra så det ryker och så får vi se hur långt det räcker. :) Kul som sjutton ska vi ha i alla fall!

Kommentarer:

Hanna: Kan man läsa gamla ”dagens” någonstans? Det vore roligt att läsa om hur det var i början när du fått hem Ila!
————————————————————————
A: Grattis Boris!
————————————————————————
Angela: Det är jag som är A och grattis igen då!
————————————————————————
Klara: Grattis Boris!!! Hoppas du kryar på dig :)
————————————————————————
Cecilia: Skönt att Boris är sitt gamla vanliga igen… ha så skoj på kalaset :)
————————————————————————

Boris

Jag är orolig för Boris. I onsdags när vi tränade var han inte alls på. Seg, slarvade i slalom etc. Han verkar helt enkelt inte i topp alls. Efter träningen var han otroligt seg… skrittade släpande fram och verkar stel, ovillig att hoppa upp i sängen etc. FAN också! Han som har mått SÅ BRA, SÅ LÄNGE nu! Förra sommaren var han ju sådan här titt som tätt.

Idag har det kanske, kanske varit lite bättre. Jag vet inte, det är svårt att avgöra när man punktmarkerar så här också. I vanliga fall går man ju inte och stirrar på honom sådär hela tiden. Han skojade i alla fall på promenaden idag och när jag skulle till jobbet kom han skuttande och ville med. Å vad orolig jag blir när mina puslingar inte mår bra. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra i helgen. Vi ska ju iväg och tävla.

Alternativ ett är att ta med Boris och låta honom skrota runt och skämma bort honom och se, är han jättepigg och fräsch får han köra. Och om inte så får han bara skrota.

Alternativ två är att vara hemma med husse. Det är ju lugnt och skönt men tangerar tristess i jämförelse med att få följa med på tävling. Och Boris älskar ju att vara med. Ila ligger ju bara i sin bur på tävling, tråkfian ;). Så Boris har ju en given plats i mitt knä om han följer med. Å andra sidan, om han inte känner sig hundra är det kanske skönt att vara hemma i lugn och ro och bara vila knopp och kropp? Hur skulle ni ha gjort?

Tävlandet i sig är absolut inte viktigt, jag är mycket tveksam till att köra honom om han inte är VÄLDIGT fräsch imorgon.

Är på jobbet och har Ila med mig för första gången på natten. Hon skuttar runt och jagar pappalångben och nattfjärilar. Får se hur hon klarar natten… :)

På tal om imorgon! Boris fyller sex år imorgon!!! Min lilla skruttkille!!!! Sex år! Det är inte klokt. När jag vaknat från min jobbanattdvala ska vi åka till djuraffären och där ska han få ta precis vad han vill ha. Det brukar bli något mumsigt köttben… :) Knappast något praktiskt koppel eller schampo i alla fall :-D Det blir nog en leksak och något gott tror jag. Och kanske ngt litet till Ila så hon inte känner sig åsidosatt.

Kommentarer:
Angela: Ojdå, ja det är inte lätt att råda men det känns som om du har rätt inställning utan goda råd- Låt morgondagen få avgöra hur det blir. Hemma med Osse eller sitta i Mattes knä. *Kram*

Följer trenden

Det är ju modernt att ha hunden i handväskan! :) Har man två får man ta en större väska…. *asg*
Städar o röjer inför flytten, pudlarna tycker det är roligt med allt skumt som kommer fram.
Imorgon blir det lite träning inför helgen. Har lite skojiga övningar i bakfickan. Annars känns det som att vila i form är det som gäller nu när det är så mycket tävlingar. Speciellt för Mr B.

Idag gick jag och garvade åt puslingarna när de busade på ängarna här nere. Det är rätt otroligt att jag fortfarande, efter snart sex år som hundägare, fascineras av dem när de leker… jag tröttnar aldrig! :)

Kommentarer:

Helene: Hihi! Undrade just vad det var för pinne du hade i väskan tills jag insåg att det var skarven på spegeln… Vi ses snart på träningen! Kram Helene
————————————————————————
Marika P: Haha…har skojat just om detta. Nero är ju storpudel så jag funderar på en stor hockey trunk, klippa hål för 4 ben & sen sätta Nero däri. Modernt med hund i väska.
————————————————————————
Annika: HAHA!

PRCD-testade

Ilas mamma (Daisy) och pappa (Dibbe) är nu DNA-testade för prcd-varianten av ögonsjukdomem PRA. De fick båda A, vilket innebär att varken de själva eller någon av deras gemensamma avkommor kommer att utveckla denna sjukdom. Det känns jättebra att veta! :-)

Vårt hem är lite upp och ner. Husse och jag springer ut hela tiden med sopsäckar med grejjer vi inte vill ha mer. Vi ska nämligen flytta och passar på att rensa ut massa skräp innan istället för att flytta med oss det… ;) I vår nya lägenhet får vi en större uteplats med gräsmatta, det tror jag kommer att uppskattas av puslingarna. Det blir inte flytt förrän i oktober så det blir väl först nästa sommar som Boris får premiärsola. Lägenheten har också ett loft, med en trappa brantare än A-hindret, så lite agilityträning blir det också i vinter. Inomhus… :-D

Landat

Uj uj! Så har vi avverkat ännu en flerdagarstävling. ”Semestersabotören” gick av stapeln i Linköping tis-tors den här veckan. Vi var där redan på måndagen för att slippa gå upp klockan tre för att hinna i tid (första start 07,30). Klockan fem var det sagt att man skulle få sätta upp sitt tält tidigast. Jag föreslog att vi skulle vara där till dess och inte en minut senare, för jag misstänkte att det skulle bli svårt att få bra tältplats. Om jag hade anat hur rätt jag skulle få!

Vi var där kvart över fyra och var bland de första att parkera bilen och släpa ner vårt tält. Tävlingen gick inne på en idrottsplats och vi blev snabbt utkörda därifrån med motiveringen att ingen skulle komma in innan klockan fem. Okej. Det var bara det att de som kom efter oss klev över oss laglydiga och gick in i alla fall. Screw it tänkte vi och släpade till slut in vårat tält vi med. Det fylldes på med folk med stora och mindre tält allt eftersom. Spänningen i luften gick inte att ta miste på. Skulle man få en bra tältplats för de kommande tre dagarna? Eller skulle man behöva stå i andra eller till och med tredje raden av tält och därmed inte se någonting?

De fyrtiofem minutrarna kröp fram. ”Vad är klockan nu då?” gnällde jag en gång varannan minut till Helene. Folk flyttade sig obemärkt allt närmare planerna kring vilka vi skulle sätta upp tälten. Det blev en allt mer adrenalinpumpad stämning. Någon bryter ut, fuskar och går och tar en tältplats. Vi andra muttrar surt men ingen säger till. En dum ;) norrman börjar skrika högt, vill lura oss att det är dags. Det rycker i oss men ingen går på det.

Så slår klockan fem. Och jag springer. Jag springer det snabbaste jag kan tamej fan! Catharina står och håller hundarna som skriker, de känner av stressen och är helt uppe i varv. Helene springer efter mig med tältet. Jag får en plats, Helene kommer inflåsandes efter mig och på två röda har vi slagit upp vårt tält. Kvart över fem är alla tältplatser på första raden belägrade med tält och en andra rad börjar byggas upp.

Jag har aldrig varit med om något liknande! Det kändes som ett slagfält under Andra Världskriget eller något…*asg* Vi fick i alla fall en KANONPLATS :-).

Dagarna var jättetrevliga. Resultatmässigt går det inte att jämföra med Bollnäs där både Helene och jag plockade placeringar och rosetter så det stod det härliga till. Men med Boris har jag fått testa inkallningar som vi just börjat träna på, och han har inte tjyvat en enda gång!!! *stolt* Och med Ila känner jag äntligen, äntligen att jag och hon har börjat hitta varandra på banan.

Jag vågar trycka på, köra 100% men samtidigt ha (hyfsad) kontroll över vart hon styr kosan. Det har inte gått förut… men vi har verkligen haft flera fina lopp, och varit mycket nära att plocka pinnar i många av dem. Det slutade med en pinne i hoppklass 2 (andra totalt) och en i agilityklass 2. Jag är jättenöjd! Boris nollade tyvärr bara ett lopp (tidsfel i flera), men jag känner att han och jag befinner oss i en utvecklingsfas just nu där han har börjat ta för sig mer vilket jag inte är beredd på. Det blir en utmaning att hitta ett sätt att handla honom på där han blir lite mer styrbar i de situationer han hamnar framför mig.

Vi har verkligen haft det jättetrevligt! Catharina, Helene och jag bodde i samma rum på ett vandrarhem på en gård. De hade hästar, getter, knasiga ankor och kaniner av alla de slag. Hundarna har kommit jättefint överens och med mina öronproppar har det gått kanon att sova. Om kvällarna har vi legat och pratat massor, det har nästan känts som om man är tolv år igen och är på ridläger… :-)

Det kom en storm per dag över oss på tävlingen. Första dagen trodde jag faktiskt jag var mitt i en filminspelning av någon katastroffilm. Det var helt hysteriskt! Helt plötsligt, från att ”bara” ha regnat massor, säger det KABOOM och så börjar det blåsa som en jävla trombon över hela tävlingsplatsen. Jag skulle precis in med Ila då. Den som befann sig på banan tar sin hund under armen och sprang och tog skydd, inroparstativen flög iväg, tälten lyfte från marken och hölls bara med näppe fast av linorna och tältpinnarna…

Tävlingen tog en paus tills stormen bedarrat. Sedan körde jag och Ila, och tog en pinne! Det trodde jag inte. Ila var rätt grinig dock, hon avskyr ju att bli våt om tassarna (förutom när hon badar) men jobbade på bra. Alla inkallningar jag gjort har fungerat kanon, jag har nu kommit över min rädsla för att hon ska riva första hindret som hon gjorde i våras på en tävling då jag kallade in. Det är skoj att våga använda inkallningsstart, det ger ofta en bra start med mycket kontroll över läget och bra flyt.

Så för att sammanfatta Semestersabotören är jag kanonnöjd, framförallt med att jag och Ila börjat jobba så bra ihop. Det känns hoppfullt inför framtiden. En pinne kvar till hoppklass 3! Oj vad spännande det känns!!!!

Kommentarer

Elin: Låter dramatiskt att tävla agility :p :-D
————————————————————————
Anna: Elin-> Nja tävlandet är inte så dramatiskt, däremot tältplatsjakten… :-D
————————————————————————
Angela: Phew! Låer ju som om ni varit på två tvälingar en ”få tältplatstävling&quo t; oxå den ni då var där för att avverka ;-)
————————————————————————
Malin: Hmm, jag var en av de som inte satt så bra som ni, grr… vi satt i vårt tält på tredje raden. SÅG endast tält tält och åter tält ;) Men däremot så fick vi vind skydd från er andra…Blir så sugen på att få komma igång med min lille kille (mellan, ca 1 år) när man ser er köra… Den som väntar på ngt gott väntar aldrig för länge !
————————————————————————
Helene: Oj va du har skrivit om tävlingen! Visst var det smått hysteriskt med tältuppsättandet… men vi fick verkligen en kanonplats! Tack för att du censurerade vissa detaljer från tävlingsdagarna ;-) Efter att ha smält tävlingen så kanske det ändå finns hopp för mig, det kanske inte blir frimärkssamlande trots allt… Vi får det vad som händer ;-D Vi hörs! Kram Helene
————————————————————————
Helene igen…: Menar så klart: Vi får SE vad som händer…
————————————————————————
Lena A: Hej! Fniss… tältplatser ja – det är en syn för gudarna när folk nästan slåss om platser.
————————————————————————
Lena A: Attans… klickade lite fel. Själv har jag mer och mer börjat leta tältplats en bit i från… lugnare för mig och pudlarna.. fast det kan vara lite jobbigt, hehe kan bli en liten bit att gå eller så finns risken att få en golfboll in i tältet (Bollnäsveckan hihi)
————————————————————————
Åsa: det roliga var att vi stog borta vid ”vår” bana, klass I, för att se till att ingen skulle sätta upp tält på de tältfria ställena. När klockan slog kom det en massa folk rusande, men bort till vår bana kom TVÅ personer springande! När de passerade oss vakter skrattade vi att de nog kunde sakta ner o inte springa längre…. Det blev inte ens fullt runt klass I-banan ju! Kanske inte så många nybörjare som åker på så stora tävlingar, de som tävlade klass I verkade tävla i de andra klasserna åxå.
————————————————————————
Anna: Lena A-> Våra vovvar är jättelugna i tältet, vi sätter ju upp insynsskydd kring gallren. Och jag blir lugnare när jag ser vad som försigår… :)

Nu kör vi

Japp så där ser det ut. I morgon bär det av till Linköping! Ska bli riktigt, riktigt skoj! Både Ila och Boris är i toppform, jag är positivt laddad med massor av ny kunskap och motivation från kurserna vi gått. Ja, just det ja. I lördags var Annika Nilsson och höll kurs för oss. Hon hade mycket bra att lära ut. Fick svar på många av mina frågor och det som känns allra bäst är att hon haffade tag i mig och drog mig upp från kontaktfältsstupet, var nära att trilla dit. Nu är jag på det klara igen hur jag ska göra med Ila. :-)

Så håll tummar och tassar för nu kör vi järnet! :-D Och som sist… blir det några superresultat ber jag sambon min att uppdatera här. Så håll koll! :)

Träning Träning Träning

Jag har varit på klubben igen. Tycker det funkar bra att träna i värmen om man bara är noga med att vattna hundarna och sig själv ordentligt och verkligen köra korta, korta övningar. Vila i skuggan och inte traggla utan verkligen förbereda övningen och köra den sedan. Tror till och med det är bra för mig att bli så begränsad, annars har jag en tendens att överträna.

Jag hittade en övning på Timos agilitysida som jag blev jättesugen på att testa. Det var klurigt. Den såg ut så här:

Tränade mest 1-6 men även 11-16. Jag testade både inkallning och som om situationen hade kommit mitt i en bana. Det senare var riktigt lurigt men väldigt nyttigt för framförallt Ila som behöver träna på att vara nära mig för att sedan släppas iväg och jobba.

Jag upplevde att Boris var väldigt positiv idag, han fick jobba mycket självständigt och det behöver han. (Till skillnad mot Ila :D )

Avslutade träningstillfället med att köra en superlätt springövning så att hundarna fick känna sig som kungar på banan :)

Ooops fotade du nu, när jag ligger och latar mig…

Hej och hå…

Kommentarer:
Åsa, Signe och Lo: hur sjutton lyckas man ta 11 och 12 från samma håll?
————————————————————————
Anna: Du svänger antingen hunden mellan hinder 12 och 11 (det gjorde jag) eller så tar du den långa svängen över elvan och runt tillbaka, förbi elvan och sen 12:an! :D Men med en rövsväng så gick det alldeles utmärkt att plocka hunden mellan hindrena.
————————————————————————

bottombg