av Anna den 28 augusti 2006 kl 4:43
Läser runt på vänners hemsidor att jag inte är ensam om att slita mitt hår ibland och tappa sugen undra vad sjutton man håller på med… Men men, av erfarenhet vet jag att det inte tar lång tid innan man sitter där och planerar nya tävlingar…
Jag blir så arg på mig själv att jag låter mig bli stressad av faktumet att Ila bara har två pinnar kvar i agilityklassen innan vi får vara med i SM. Nu när det är så nära, är jag rädd att vi faller preciiis på målsnöret.
Det kan låta löjligt, men det känns faktiskt jättejobbigt… vi lyckas ju inte ens komma i mål i agilityklasserna. Det går troll i dem känns det som. Jag vet ju vad felet är: jag fokuserar för mycket på MÅLET, och lite för lite på vägen dit… Ja det är här med tävlingspsykologi är verkligen ett kapitel för sig.
Ila verkar ha lagt i en växel till. Hon blir alltmer gasad på banan – det är skitkul men skitsvårt! Jösses, om jag inte är på henne varenda sekund svävar hon ut i miiiiiiiiiiiiiilslånga svängar. Det är inte utan man avundsjukt kollar på vissa hundar som bara flyter med sin förare en sisådär fem cm från knäna…
Nä. Det här går inte. Jag måste skärpa mig! Jag måste tajta in tajta in tajta in, jobba som en dåre och inte släppa henne en enda sekund…
Nog med tävlingsgnäll. Har varit ute och joggat idag, osannolikt nog! Har inte joggat på tre, fyra år tror jag. Det var rätt jobbigt. Kände mig tung som en elefant i kroppen och som om jag hade en rygga med fyrtio kilo packning i… det blev en tur på 30 minuter och jag sprang hela tiden, omän ganska långsamt. Hundarna hade inte jättejobbigt att hänga med om man uttrycker det så
De tyckte det var kul men ovant att matte sprang… Ila sprang i fotposition nästan hela tiden! Skumt… men där får hon gärna vara
Kommentarer