Flaxa är en väldigt tyst vovve, hon skäller inte i onödan. Men hemma ibland så hör man ett Ouufff! med ljus stämma från fröken. Då har hon oftast hoppat upp i sängen och vet inte riktigt om hon får vara där… så då säger hon liksom till att ”Nu gör jag det här, säg till om det är fel…” Gullunge!

Idag efter dagishämtning åkte jag till – ja just det – klubben
Älskar våra tiominutersträningar. Så perfekt att träna lite och sedan åka hem. Flaxa fick köra två hopphinder, en låååång rak tunnel och sedan en lång rak tunnel till tillbaka, den låg parallellt med första långa, men jag hann naturligtvis inte till första tunnelns öppning så här tränade vi lite handling på avstånd. Gick suuuper!
Lite slalom också, flamsigare idag men över lag super.

Efter detta blev det hem, fiskgratäng åså iväg till simmet. Bara jag och Boris! Wow, vilken känsla. Så lugnt och skönt att det tangerade tråkigt Han simmade i alla fall ett rejält pass, sedan stretching, syreväxling, fön och hem för mys i soffan.

Idag upplevde jag en skräckfylld halvtimme när Annika störtgråtande ringde mig på jobbet och berättade att både Rejsa och Pigge var borta, de hade rymt iväg och hon var LIVRÄDD att de hade tagit sig ut på isen (som är sprucken)… ringde Annelie som ALLTID ställer upp och vi bestämde oss för att hon skulle hämta spår-Tigra och varma kläder och hämta upp mig för vidare färd ut till Värmdö. Annika var nämligen helt själv och dessutom bil-lös! Och inte en granne på kilometer avstånd…

Som tur var ringde hon precis när Annelie kastat sig iväg och berättade att hon hittat dem – levande. Fy fan vad rädd jag var.