Jaha, så har man haft sin årliga släng av vinterkräksjukan. Finns faktiskt inget värre än denna årliga plåga. Nu börjar jag bli van, men första gången jag hade den trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Jag hade aldrig varit med om att kroppen betedde sig som den gjorde – jag krälade mellan toa och sängen och drömde drömmar om den dagen jag skulle få behålla några milliliter vätska i kroppen. Torrkräkningarna var inte av denna värld!!! Nu vet jag att det är att härda ut cirka 24 timmar, smutta på vätskeersättning mellan turerna till toan och försöka att tänka på något trevligt. Men ett helvete är det ändå!

I morgon blir det trevligare saker: inofftävling i Bro-Håbo, och dessutom sen start: räcker att vi åker hemifrån klockan nio. Störtskönt! Båda tjejerna ska köra. Ska se om jag kan få fram lite jävlar-anamma hos Ila! Och så får vi hoppas att inoffdomaren gör en hyfsad körbar bana. De jag kört av henne tidigare har varit sjukt ologiska, omöjliga och inte följt några som helst regler. I värsta fall får jag göra en egen väg, det har jag gjort förut på hennes banor.

* skönaste uttrycket kom från Simpy. En annan klassiker är ”Pratat med gud genom den stora vita telefonen”. Men Slinkys uttryck bräckte allt den.