Stackars Boris har fortfarande ont i sitt ben efter att jag trampade på honom i torsdags. Dock blir han bättre och bättre för varje dag och han är på mycket bra humör så jag ser ingen anledning att söka veterinär.

I går var det allmänlydnad light-utbildning. Mycket snack och rätt lite verkstad – men förhoppningsvis blir det bättre. Vi gjorde allmänlydnadspasset i alla fall och jag valde min minst väluppfostrade hund, nämligen Flaxa , och hon gick igenom med bravur.

I dag var det vallkurs igen och till min stora förvåning bangade Flaxa när vi jobbade utanför fållan. Hon
ville inte vara med. Jag tror att det beror på att det blev för mycket förbud. När hon inte gör rätt hur hon än gör så ger hon upp. Det är förstås rätt sunt. Och jag har inte erfarenhet nog att se vad hon gör bra i villervallan. Vi försökte få hundarna att hålla avstånd runt fåren (start på flankeringsträningen?) och inte gå rätt på. Det blev opedagogiskt och rörigt eftersom varken hon eller jag riktigt förstod vad vi skulle göra.

Efter det ville hon inte ens gå mot fåren, utan trodde att man inte fick göra det… kände mig rejält nedslagen efter detta. Och arg på mig själv att jag inte lyckas skapa en situation där hon får lyckas. Utan bara gång på gång misslyckas o hamna i konflikt.
Det är det här jag inte gillar med vallningen! Det blir så lätt så här eftersom man kör i skarpt läge på något sätt hela tiden.

Dock blev det bättre – mycket bättre! Vi gick in i fållan och hon fick vara lös, jag hade flerpen och varnade lite. Då och då fick jag harkla mig och säga app app men oj vad fint hon jobbade. Hur härligt som helst.

Helt glad är jag ändå inte. Det känns inte kul att försätta sin hund i sådan frustrerad situation att hon till och med vänder en fårskock ryggen och inte vill vara med. Skönt att det blev ett så bra avslut. Hon jobbade jättejättefint i fållan sedan.