Hoppteknik – en fundering…

Jag har följt massa bloggar om Vappuvågen som drar igenom Sverige och det finns en fråga/fundering jag inte fått svar på någonstans- eller så har jag missat om någon annan tagit upp det.

Jag kan inte se något negativt alls med att arbeta med hoppteknik, men det jag undrar är: Är det överhuvudtaget applicerbart på agilityn så som den ser ut idag? I agility strävar man efter maxfart nästan hela tiden. Ni vet, snabbast och felfriast vinner.

I hästhoppning, som man ofta jämför med när hoppteknik kommer på tal, har man inte det tempot. Har ni sett omhoppningar där ryttarna ”rider snabbt” ? Det är ju joggingtempo i jämförelse med agility! Skulle en ryttare försöka sig på att trycka på sin häst som vi gör i agilityn skulle de tokkrascha, de skulle helt enkelt tappa kontrollen.

Hästhoppningen är mycket mer kontrollerad, ryttaren styr alla avhopp, tempoväxlingar och svängar mycket mer direkt än vi gör med hundarna. I distansritt samlar de upp hästarna o sänker farten rejält innan de hoppar ett hinder, även om de haft hög fart emellan.

Det jag undrar är alltså: kan hunden använda sig av sin hoppteknik när den springer i maxfart? Eller krävs det en mer kontrollerad fart för att det ska komma till nytta?

Bilder från idag

Jasna fotade lite!

Fösning och drivning och välförtjänt skäll från Lottie

Vallningskursen idag gick galant. Mycket kvar att träna på men vi går hela tiden framåt. Det som var mest fascinerande idag var ändå Flaxas spontana APSNYGGA flankeringar. Man dregglade liksom lite. Och började fantisera om att en dag kanske kunna starta vallprov trots att det känts som ett ouppnåligt mål ibland där i leran och regnet…


Vi föser för första gången på riktigt. Det var klurigt men jag ser ju på filmen vilka fel jag gör. Så det blir världsklass nästa gång!


Jag rör mig lite långsamt och Flaxa är lite för ivrig. Men det ska nog blir bra till slut. Den som hör av Eva ropar exakt 1 minut in i filmen får en pokal.
Kul att jag nu kan använda min Flaxa kom-vissling med fåren. Mer översättning av kommando till visslande än så blir det nog inte innan allt faller på plats.

Jag känner mig upprymd inför vår vallning trots att jag är käs nybörjare. Jag vet att jag inte kommer att komma till SM med min första hund, men jag är ändå stolt över vår utveckling hittills. Vallproffs fnyser säkert åt oss men det bekommer mig inte.

På tal om vallproffs msn:ar jag med Lottie en del nu och hon sa följande när hon såg filmerna från idag, det är en del skäll och lite medhårsklappningar:

”Om vi alla var tydligare när vi vallade hade det varit mindre missförstånd. Flaxa ligger en stund men går upp verkar det som innan du gett kommando. Det blir framåt, fort, stanna , framåt stanna framåt. Där är inget sakta lixom.”

”Du får henne nästan att tailturna när hon vänder sig mot dig i en högersväng… Tailturn = snurr med svansen mot fåren…. absolut förbjudet! ”

Men sedan kommer lite medhårs:

”Hon flyger ju inte in o biter, verkar väldigt väldigt lätt!!! du har tur som fått en så fin hund!!! ;) Jag ser att hon inte är killertypen precis.”
”Hon ser väldigt lätt ut. alltid intressant med lätta hundar, ser väldigt naturlig ut!”

Det är roligt att få input från ett proffs (jag menar, kvalar man in till SM med fem hundar är man grym i mina ögon i alla fall) så där, hellre att få ärlig negativ kritik än folk som skrapar med foten i marken och tittar bort… eller hur?

"Stå på ETT ben" eller "Vem målade vita fläckar på Svarta Hingsten?"

I vintertristessens Sverige tränas det runtom på stå på och i och under och över lådor och burkar och det lyfts ben och det vinkas och det balanseras på pilatesbollar och jordglobar och … ja ni som läser lite hundbloggar vet vad jag pratar om. Vem har inte varit på IKEA och köpt en mångunga, räck upp en hand?
Men det här slår nog det mesta. När jag stod och väntade på Simon på väg till vallkursen ville jag fota Flaxa på två ben. Det blev dock en bild på Flaxa på ett ben.

080311_2.png

Och självklart är det vad vi tränat på. Det är ingen slump att hon råkar stå på ett här. Neeeej dåå….
Förresten borde alla vallhundar kunna stå på två ben. I Evas duschspilta idag sa jag bara ”Upp” åså kunde jag duscha av magen på henne efter vallningen. Flaxa alltså, inte Eva.

Får jag presentera: Otto

080311.png

Min kära vän Anneli har idag varit på Skogsvallarens och plockat med sig denna söta kille hem! Han heter Skogsvallarens Otto (REGV1668/2007) och har samma mamma som Beas härliga tik Heba.
Jag får träffa honom nästa vecka, ska bli sjuuuuukt roligt! Anneli förtjänar verkligen en ny hund att sätta tänderna i.

bottombg