Hon rör sig okej på benet igen så vi har inte åkt in med henne. Jag tror faktiskt den skrala tillförseln av smärtstillande var det som ställde till det för henne. Vi kämpar på här och tar dag för dag. Hon är i alla fall som sagt himla glad och go och tokmysig. Vaknade i dag av att hon låg på rygg mellan mig och Oskar och SNARKADE som en hel karl, vilket liksom fick ett burkliknande ekoljud i tratten… Vi har mysiga dagar! Nu ska jag till fårhagen och vattna fårskallarna.