Visst ser det härligt ut, i solnedgången? Foto: Petra Strand

Jag och Petra träffades för att valla på hennes får idag. Hur kul som helst, fåren hade bra med spring i sig och Petras hage är ett helt nytt ställe för oss båda. Flaxa skötte sig verkligen HUR BRA SOM HELST! Lite het på gröten men oj vad fint vi jobbade ihop ändå.

Vi fokuserade på att träna hämt nu när vi var två och kunde hjälpas åt. Det gick upp och ner. Stoppen är det sisådär med och djupet också. Men med lite envishet och konsekvens så blev fröken kanonduktig! Det var verkligen skojigt att se utvecklingen. Avslutade med ett jättehärligt högerhämt med perfekt stopp. Sedan blev framdrivningen lite väl gasad men man kan inte få allt.

Det blev en hel del kringvallning med den hantering som skedde och oj vad duktig Flaxa var. Hur skoj som helst! Det var väldigt skoj att se Mick också. Han är ju ett år yngre än Flaxa men har kommit mycket längre i sin utbildning. Han är så lös och härlig i flankerna så det är inte klokt. Hoppas vi också når dit en dag!

När vi var klara bröt kaoset ut! Fåren fick nämligen för sig att de skulle skutta in till hästarna i hagen bredvid. Och det tyckte hästarna var en mycket dum idé, de gjorde sitt bästa för att skrämma bort fåren. De brallade, kickade bakut, sprang efter fåren och betedde sig allmänt mordiskt. Herre gud, hästar är ju flyktdjur!

Hästarna brallar och bockar för att skrämma fåren. Foto: Petra Strand

Till slut vågade vi oss in och letade reda på fåren. Vi tog dem i en stor båge runt hästarna men nähe det räckte inte. Hästarna satte fart mot oss och mitt viftande med vallstaven fungerade inte… då kom Petra på den briljanta idén att avleda dem med lite kel, och det fungerade. Om jag bara hade fattat att jag skulle haft koll på Mick som vallade med mig och Flaxa. För helt plötsligt är han borta och jag har bråttom som f-n att ta ut fåren ur hagen innan hästarna bestämmer sig för att torpedjaga oss igen.

Detta var verkligen en skarp och mycket stressig situation, och Flaxa lydde ALLT jag sade och var visserligen på gröten men mycket lyhörd. H.Ä.F.T.I.G.T !

Men i alla fall. Mick hade sprungit tillbaka till Petra och när hästarna såg honom komma kutande, började de jaga honom genom hagen! Herre gud! Till slut fick Petra i alla fall tag på honom och kom på att hon kunde bära honom för att få hästarna att låta bli honom. Det fungerade. Vid det laget hade jag fått ut fåren genom grinden och såg Petra komma gående med Mick i famnen. Paniken steg och jag ropade ”Är han skadad eller har han varit olydig?”. Petra fick lugnat mig snabbt, han var helt okej. PUH!!!

Massor av foton hittar ni i galleriet, det är Petra som fotat samtliga!

Snabbsummering av dagens pass: Skitnöjd med Flaxa. Hon gör fina framsteg om jag bara är konsekvent och tydlig.