Efter vallningen träffade Oskar och jag Charlotte nere på Tiger för en alldeles ljuvlig middag! Himla mysigt. Nu känner jag mig redo för att komma tillbaka till kontoret i morgon, ska bli skoj att träffa folk och komma hemifrån. Jobba hemma i all ära men det blir rätt trist efter ett tag…

Vilket uppvaknande jag fick idag!!!!

I min djupaste sömn hör jag plötsligt ett JÄÄÄÄÄÄTTEEEEEEEEEEEEEEBRAAAAAAAAAAAK och på det tänds vår sovrumslampa. Förvirrad och utan ledsyn slängde jag mig upp och letade reda på glajjorna för att mötas av den här synen:

Klicka på bilden för att se större!

Vår hylla som är (var) placerad ovanför hundkorgen där Flaxa sover varje natt nu när vi kompostat in vår säng (för att Ila inte ska hoppa ur sängen med sitt ben) har alltså släppt i sina fästen och drasat rätt ner, studsat iväg och landat på knappen som vi tänder lyset med (se bilden)….

Jag är inte en lättskakad person, men jag stod med vidöppen mun och bara upprepade ”Å herre gud å herre gud å herre gud”… inser sakta att Flaxa inte sovit i korgen utan faktiskt låg hos mig när det hände, för att vi för en gångs skull låtit kompostgallret ha en glipa så att hon kan smyga upp och ligga hos oss… Oskar satt på skithuset när det hände och hörde mig bara stå och skrika ”Å herre gud” som i ett mantra… stackarn, han fick jävligt bråttom att bli klar och komma och kolla vad som pågick…

Alltså…. visst, Flaxa hade nog inte dött om hon legat i korgen, men man vet fan inte alltså. Oavsett hade hon skadats, och tänk om hon, när hon hörde braket, skuttat upp och fram och därmed fått hyllplanet olyckligt i huvudet?

Visst jag är Miss Drama Queen här, för inget hände ju. Men man kan ju inte låta bli att tänka ”Om…”.

Det hade väl varit något för mina försäkringsbolag va? De skulle nog vilja ha en mental hälsoundersökning på mig… först tappar jag en ölflaska på Boris underkäke och slår ut tre tänder, sedan hamnar jag ivägen för en golfboll och får Ilas ben avslaget och sedan får Flaxa en bokhylla i skallen när vi ligger och sover….

Jösses amalia!