Jag har funderat mycket på hur jag ska beskriva den här veckan men jag tror jag nöjer mig med en kort version. Det har varit fruktansvärt. Strulet med Ila har naturligtvis genomsyrat allt och faktumet att jag i en halv dag trodde att jag skulle tvingas avliva henne satte mig helt klart i chock.
Känslan när jag klev av efter VP:t i tisdags var fruktansvärd. Det kändes som att de otaliga timmar, resor och slit jag lagt ner på vallningen inte var vatten värd. Jag kände mig så värdelös, ledsen och besviken…
Hela veckan blev skit med allt strul med Ultuna och det rann över ett par gånger kan man väl säga. När jag åkte iväg i fredags till VP:t kände jag mig uppgiven, sur och rent ut sagt livrädd. Men så kom både Simon och Eva och jag började känna att ”Nä nu jävlar ska vi klara detta!”. Jag blev fokuserad, motiverad och var knappt nervös när jag gick in, kände bara revanschlust. Och jag slet varje sekund. Vi fick ingen klockren runda men jag gav aldrig upp!
Jag känner mig fantastiskt stolt och lättad nu!!!
Kategori: 
maria d
Annica o odjuren
Zip & skäggisar
:pompoms: 
Charlotte m dogs
Eva
Åsa
Hon verkar vara en sån genommysig liten hund. 
Linda på Hagahome
Alla problem kring Ilas ben verkar väldigt jobbigt. Hoppas det löser sig snart.
Grattis till din godkända vallhund! Håller tummarna för Ilas bättring tar fart nu
Lyckokramar till dig och Ila, det ska fixa sig! Och grattis till VP!
GRATTIS till vallprovet!
Skönt att ni klarade det!
Hur är det med Ila nu?
Kram
Det låter ju som att det blir IK nästa år trots allt då!
STORT GRATTIS till GODKÄND VALLHUND!!!!!!