Ila-pila är hemma :)

080901.jpg

080901_2.jpg

Naaaw lilla skruttan! Har bäddat mysigt i nya buren och ställt upp så nu ligger hon och tar igen sig. Hon har lagt sin lilla mjukisnyckelpiga under sig så ordningen är återställd.
Hon är fortfarande extremt groggy men börjar nog vakna till nu. Om någon timme eller två ska hon få mat.

Benet har inget stöd alls nu, eftersom såren inte är läkta. Alltså inget gips alls utan bara ett bandage. Detta betyder att det är JÄTTEVIKTIGT att hon inte hoppar eller glider på benet. Men jag sa till dem att lika gärna som hon ligger i en bur, dessutom isolerad, hos dem hela dagarna kan hon ligga hos mig och få vara med sin flock. Så nu tar vi detta dag för dag. Det känns som om jag har tagit rätt beslut. Man isolerar inte en hund om det verkligen inte behövs.

Jag haft fått massor av skumma sårskötselmaterial med mig och en låååång instruktion om hur benet ska skötas. Jösses, efter det här kan jag nog ta jobb som djursjukvårdare… man har lärt sig mycket om sår i alla fall…

På väg hem

Sitter med Ila i bilen. Är så glad så glad så ni anar inte. Hon håller på att vakna upp från sederingen och är groggy men lyckades vakna till och viftade på svansen när vi kom. Nu sover hon igen. Å vad jag älskar denna lilla skrutta.

Ila i Svenska Dagbladet

Igår ringde en Svd-journalist och hade lite frågor kring Ila. Här är artikeln.
Tyvärr tycker jag inte den är speciellt bra. Trots att jag fick den mejlad till mig innan och korrigerade en del faktafel har det i alla fall kommit med felaktiga uppgifter, som att jag fick beskedet via brev till exempel, vilket jag extremt tydligt påpekade inte var fallet.

Sedan bad jag journalisten utreda begreppen MRSI och MRSA samt ställa klinikchefen mot väggen och fråga varför man som anländande djurägare inte får information om att sjukhuset är drabbad av dessa bakterier. Då skulle man ju ha chans att vända i dörren och inte riskera få hem ett sjukare djur än man kommer in med.

Men det fanns inte tid att vänta tills idag så att hon kunde få tag på ansvariga på djursjukhuset i deadlinehetsen. Trist. Är glad att jag inte jobbar som nyhetsreporter i dagspress. Fy vad stressigt och tråkigt att behöva kompromissa hela tiden för att det ska gå fort fort fort.

Sedan tar reportern upp det jag säger om att Ila fått antibitoika i veckor, men jag tror inte att läsarna förstår att jag menar att hon gått på antibiotika i 9 veckor utan att någon dragit i handbromsen. Äter man mer än 10 dagar tror jag det är så är det verkningslöst.

Hämtar hem Ila

Ringde Ultuna i förmiddags och sa ”Jag plockar hem henne idag, det får bära eller brista”. Bad dem röntga henne så att jag slipper åka in på onsdag utan kan ta telefontid med veterinären istället. Ringde klinikchefen och berättade storyn och att jag inte vill bli fulldebiterad för denna veckan. Han sa varken bu eller bä men verkade förstå min frustration och förtvivlan. Pengarna är en sak. Energin detta kostat är en sak. Jag kan ta det. Men inte när det drabbas Ila.
Mot Ultuna!

bottombg