Alla dessa skogspromenader har gett en skön bieffekt: Boris och Flaxa har fått grym kondis. Ila går i koppel men de andra kutar hämningslöst runt runt och röjer som galningar. Speciellt Boris har spottat upp sig och blivit riktigt fit. Kul!

Idag sprang vi in i en schäfer och hans husse i skogen och jag kallade mina åt sidan och med tummen i ögat på de båda lösa passerade vi utan problem. Då ropade hussen: Det var värst vad lydigä de är!

Hehe. Ja lite framåt har det gått under de 9 år jag haft Boris.