Senaste veckan har jag varit irriterad och känt mig stressad över lydnadsträningen och då framförallt apporteringen. Vi har verkligen inte kommit någon vart alls utan fastnat på plocka upp-spotta-ut-och-det-går-bara-att-hålla-en-stund-om-man-rör-sig.
Så jävla jobbigt! Och fast jag så vääääl vet att irritation, krav och frustration inte hör hemma i hundträning har jag fallit dit. Fråga mig inte varför, det är ju inte så att vi har någon inplanerad tävling att hetsa till. Jag tror det handlar om att jag blir tokfrustrerad när jag inte förstår varför det inte fungerar. Känner igen det från vallningen, jag tränade ju dag och natt tills jag fick grepp om det, då var jag nöjd.

Så min irritation kommer ifrån att jag märker att det vi gör inte fungerar, men jag förstår inte varför.

I alla fall. Fick en länk till Fanny Gotts apportartikel och när jag läste igenom den kände jag att det här är en metod jag tror kan fungera på min gurka. Så i tre dagar nu har jag kört hennes metod istället. Nu, när jag skulle hämta tidningen, tränade jag kort och Flaxa kan sitta ner, gripa apporten och hålla den två-tre sekunder utan tugg eller omtag. DET ÄR ETT SÅDANT SJUKT FRAMSTEG så ni anar inte!!! Nu är vi på rätt väg!

Flaxa är annars väldigt duktig på lydnaden, hon älskar att få träna så mycket som vi gör nu och det lyser i hennes ögon när jag tar fram apporten, klickern och kampleksaken!