Instruktören på lydnadskursen pratar mycket om att ”göra för att få”. Idag vid frukosten slog det mig att Flaxa älskar att få en munsbit just när vi sitter och äter… så jag presenterade helt enkelt möjligheten att få smaka- via apporten! Fungerade skitbra! Vi slog längdrekord idag – Flaxa håller apporten 3 sekunder! Det är en EVIGHET i det här sammanhanget…

Jag märker att även Flaxa shejpar mig i det här. Hon spottar ut apporten och får därmed mig att tro att hon inte klarar hålla längre varpå jag direkt sänker kriterierna. Jag måste fortsätta var envis här och försvåra sakta, sakta så att vi kommer vidare, vidare, vidare! Flaxa har OERHÖRT lätt att få mig att tro att jag ställer för höga krav. Hon är inte dum den där alltså… *asg*

Jag måste alltså se till att inte fastna och kapitulera för Flaxas otålighet. Uthållighet och tålamod är något vi aldrig tränat förut, och som instruktören säger så tror Flaxa ofta att det är en rörelse eller en förändring som ger klicket. Det är skiiiiiiiitsvårt för mig det här. Med tanke på alla felklickningar senaste veckorna är det helt jävla otroligt att hon ens kan hålla apporten tre sekunder…