Ikväll har Camilla Brundin varit hos oss och introducerat blindbyten och jaakkosvängar. Och jag vet inte hur den där kvinnan bär sig åt men hon är vansinnigt inspirerande och duktig som instruktör.

Rörande överens var vi om att blindbyten nog skulle kunna ge Ila det där sista viktiga flowet i hennes lopp, det där som gör att hon faktiskt kan slåss med toppen. Men Jaakkosvängarna, nä dem trodde varken Camilla eller jag var något just för Ila.

Så fel vi hade!!!

Blindbyteshandlingen gick skitbra och tände verkligen Ila, hon är inget bra på tempoväxlingar, så att aldrig behöva sänka farten utan bara springa hela, hela tiden– det var hennes melodi.

Men Jaakko-svängarna då? Jo ta mig tusan om vi inte hittat ett sätt att få Ila att rappt svänga tillbaka i de svängar som jag alltid hatat så intensivt för att hon bara dör i dem…  Jäklar vad hon sprang och oj vad effektivt det var. Kändes bara hur bra som helst och satt som en smäck direkt!

Camilla lyckades verkligen få mig att fatta att blindbyten och jaakkosvängar inte behöver innebära att man får en hund som blindbyter titt som tätt. Det är konsekvens här precis som i andra handlingsmoves. Man byter inte sida, om inte föraren signalerar det. Punkt.

FY FAN VAD ROLIGT!!!!!!!!!!

Kolla Ilas fart på framför allt banorna, ser ni hur hon springer!? Ser ni hur kul vi har?! Vilken jävla nytändning!  Jag är helt hög, hur ska jag kunna sova ikväll… tack Camilla för en fantastisk kurs!

Jag har inte gjort ett enda framförbyte ikväll, och jag för ovanlighetens skull inte ett enda dugg ont i mitt knä… kan man välja blindbyten av hälsoskäl? Jag har faktiskt till och med valt bort att göra framförbyten ibland på bangången för att spara på knäet…