Jag har aldrig med någon av mina hundar förut medvetet tränat på att leka, eller förstått vikten av leken. Med den kunskap jag nu fått med mig bland annat från valpkursen Malin Elfström hade för oss i vinter, förstår jag verkligen hur otroligt viktigt det är. Jag har inte heller tänkt så medvetet på hur sättet att leka påverkar hundens motivation.

Det är väldigt roligt att börja  med en helt ny individ. Vi tar det i myrsteg, jag har verkligen inte bråttom. Flicka har redan ett stort föremålsintresse och leker med ”allt”, till och med potatisskalaren (jo jag har provat!). Sedan vill man ju att vovven kommer till mig med sina leksaker, så att vi kan leka ihop.Det går lite i vågor, men just nu har hon i flera dagar i rad verkligen valt att komma till mig och leka med mig, istället för att skutta iväg på egen hand. I förrgår tappade vi en fjärrkontroll som hon grabbade tag i och då lyckades jag faktiskt få henne att komma och lämna den. Jag vill väldigt gärna att hon känner att hon får ut mer av att komma till mig med leksaken/sakerna än att jonglera med dem själv. Det är ju till nytta även när hunden av ngn anledning får tag i något den inte ska ha. Till exempel fjärrkontrollen.

Nu på kvällisen hade jag med mig Flickas boll ut som Pernilla hjälpte mig att välja ut på Bromma Zoo. Ute har det inte gått att få henne att välja att leka med mig förut, hon har jonglerat iväg lite retsamt på eget håll. Men idag kom hon  skuttande med sin boll för att kampa. Jag blir så himla glad och njuter verkligen av dessa små framsteg! Att jag dessutom med hjälp av lite tips från Sandra börjar få till ett loss (”tack”) känns toppen!

Lilla Flicka är en otroligt mysig liten individ som jag är mycket glad över att få ha hos mig. Jag ser fram emot allt kul vi ska uppleva ihop men det som känns så skönt när jag tänker på framtiden är att jag inte är ett dugg stressad eller känner någon hets trots att alla valparna i kullen är hos mycket duktiga hundtränare. Vi tar allt i vår takt och jag tycker bara att det är berikande, inte stressande, att veta att de andra också jobbar med syskonen. Det är faktiskt väldigt skönt, annars tror jag lätt det kan bli lite ”tävling” mellan kullsyskonen.