Ja nu har jag haft hemma Flicka i 2,5 veckor ungefär. Det känns som en evighet sedan jag med darriga ben klev ut genom Evas grindar för att åka hem med lilla Oj som sedan blev Flicka.

Jag tycker nog att jag lärt känna henne rätt bra under den här tiden. Det är skoj att ha klickat in henne och väckt intresset för att pröva sig fram mot belöningar. Kylan har verkligen ställt till det, det känns som om jag knappt varit utanför dörren med henne. Vi har mycket att träna på gällande miljöträning, socialträning och störningsträning. Hon kommer som ett skott inne när jag ropar, ute är det mycket annat som är skoj. Det är lite frustrerande att inte kunna gå ut en sväng utan att hon nästan fryser ihjäl… men men det är bara jag som är otålig, vår tid kommer!

Hon har flera sidor som är direkta kopior av sin mamma, och det är verkligen roligt. Jag ser mycket av Flaxa i henne!

Bara på den här korta tiden hon varit hos mig har det hänt jättemycket med hennes fysik! Jag ser nästan hur hon växer framför ögonen på mig. Hon får bättre och bättre kroppskontroll och det är ballt att kunna se utvecklingen från dag till dag!

Flaxa och hon busar mycket och en av de största utmaningarna jag kommer att få är att få Flicka att jag är ballare än Flaxa… Men men, det löser sig nog. Pudlarna är bra med henne, Boris håller henne i schack och Ila bjuder upp till bus ibland ute. Flocken är allt annat än harmonisk men det är nog lite tidigt att inbilla sig att den ska bli det på så kort tid. Jag tycker att det känns som om vi är på rätt väg i alla fall!