Flicka har inget emot att åka bil, hon är lugn i den och verkar tycka det är riktigt mysigt att åka någonstans. Hon är nästan svår att få ur den när man är framme, men det tror jag kommer att ändra sig när hon börjar förstå att bilen ofta leder till träningsställen! 
Ett beteende som jag dock sett tendenser till och bekymrat mig lite över, är att hon inte vill komma fram till mig till bilen när vi ska ”lasta in”. Hon drar inte (ännu!) men hon stannar på 10 meters avstånd och vill INTE komma fram. Har jag henne i koppel, vilket hon för övrigt inte riktigt kan gå i ännu, får jag släpa henne fram. Det har känts sådär roligt! Jag har sett många hundar som bygger på det här tramsiga beteendet och som till slut tvingar sina ägare att lägga otroligt mycket energi och tid på att få in dem i bilen.
Dit vill jag inte! Diskuterade med Annica igår och vi kom båda fram till att detta lätt blir en sådan där grej som byggs på utan att egentligen ha några grunder – Flicka är inte åksjuk, gillar att åka bil och har inget emot det. Men hon känner pressen när jag blir irriterad över att hon inte kommer fram ordentligt.
Så, vad göra? Tvinga går inte, hänvisa till något slags ledarskap går inte. Så jag tänkte ”Äh vad fan, hon älskar ju mat…”
Så nu har vi tränat upp två måltider på bilträning. Och satan i gatan vilket resultat det gett direkt! Jag har börjat säga ”Gå till bilen!” och vips drar hon dit som ett skott. Nu ska vi fortsätta träna detta ett par gånger till och jag hoppas att det räcker sedan, att vi brutit den negativa spiralen. Titta vad söt hon är, på filmerna nedan!
Det är en sak till som jag ska lägga lite krut på, och det är att hon stannar en bit ifrån mig när jag ropar in henne ibland. Och står där och ser söt ut. Hon drar inte eller så, men har inte riktigt förstått poängen med att komma fram alla gånger.
Vem sa att valp är tråkigt för att man bara går och väntar på att får börja träna?! 
Kategori: 
Lina, Spookie & Hjinx
Theresé
Emma & Zappa
PerS
Humlespunk
Haha o herregud så söt hon är
Dee har exakt samma beteende där med bilen. Hon gillar att åka bil, är svårt att få ur bilen men är inte lika förtjust att ta sig fram till bilen. Ska nog ta lunchen hennes o ut o träna på det vi också =)
Vad intressant att höra att jag inte är ensam! Jag började enkelt med att visa maten i en skål där bak oi bilen så hon hade ett tydligt mål, jag tänker att jag sedan byter ut det mot godis i min ficka och så småningom inget alls mer än muntligt beröm o ngn godbit då och då.
Jag har en som älskar bilen så mycket att hon tom kan vara svår att få ur. När hon hoppat in i bilen stirrar hon upp i taket och väntar på att luckan ska stängas (den stängs ju uppifrån, v70) för det är ju DÅ det roliga händer
bilen kör!
Pernilla, ja Flicka vill inte heller komma ur, men jag tror det problemet är marginellt, hon hänger på de andra när de skuttar ur. Däremot har det blivit en grej av att inte gå fram till bilen, trots allt kul det innebär.
Provade nu att, när vi var ute o kissade, bara gå mot bilen utan att ha laddat den med godis. Hon skuttade före mig o var jättemån om att få komma in. Då gav jag massa godis från min ficka.
Sådär gör Juno också! När vi väl åker så sover hon bara och tramsar inte alls men gå in verkar inte så roligt. Jag tror iofs att i det här fallet beror på att jag måste lyfta in henne i bilen och det verkar hon inte gilla. Fast kanske ska prova med maten få se om det blir bättre!
Jag lyfter ju Flicka också, det har säkert med det att göra. Testa Pernilla, och återkom och berätta hur det går! Jag har gett alla måltider där nu och det är 100% skillnad i attityd!
Ja det finns ju hur mycket vardagssaker som helst att träna
Nästa projekt är ”gilla-att-bli-lyft” kanske?!
Vi har kört jättemycket ”så umgås man med människor” senaste dagarna. Nolltolerans på bita och morra (lekfullt) när inte jag initierat det. Fungerar såååå himla bra! Nu kan hon ligga och mysa med oss i soffan och bli klappad utan att ta våra händer i munnen. Duktig Flicka-kicka!!!