Å herre gud. Ni som känner mig väl vet att jag INTE har nerver  för sådant här. Var ute en liten minipromenad med Boris och Flicka i solen, tänkte träna lite allt möjligt i lugn och ro. Traskar bort mot vår gamla lägenhet för där är mycket knasiga trappor och lite roliga miljöer. Ja, åså börjar jag gå ner för en trappa och Flicka går åt ett annat håll och är kanske  5 meter ifrån mig. När hon vänder sig om (jag se henne hela tiden) ser hon inte mig och då jävlar!! Det sa bara FJONG så hade hon dragit iväg vad som kändes som hemåt, helt döv för mina rop.

Först var jag rätt lugn och fortsatte ropa, men hon var snabbt puts väck och med alla kringelikrokar hade jag ingen aning om hon verkligen sprungit hem eller åt något annat håll, typ ut mot hårt trafikerade Vallentunavägen… Panik anyone?! Ringde Oskar som stod i duschen och bara SKREK åt honom att genast komma ut och leta efter Flicka. Han hade, som sig bör när man är i det tillståndet, inga kläder på sig men var snabbt ute med morgonrock på sig.  Jag sprang runt o letade och ropade och träffade på lite folk som inte hade sett henne.

Ringer Oskar igen och frågar om hon är hemma, men nej det var hon inte. Jag ville så gärna att hon skulle ha sprungit hem, även om det innebär att korsa en trafikerad väg…

Helvetes jävlar – vad har hon då tagit vägen?! Känner mig helt maktlös och grinfärdig och ska ringa Charlotte för att få hjälp att leta, när Oskar ringer. Hon var hemma.

Då började jag grina i alla fall. Fy fan vad jag hatar sådant här. Fy fan fy fan fy fan! Jag har kompisar som bara rycker på axlarna och förblir lugna när deras hundar drar men jag får sådan ångest att jag bara vill försvinna från jordens yta. Och med en korkad (!) liten valp dessutom som har ännu mindre koll än mina vuxna hundar.

Vad kunde jag gjort annorlunda? Ingenting tror jag. Inte med den erfanheten jag hade fram tills då. Hon har gått med mig på det här viset många gånger, hon går  alltid lös på våra promenader och ser hon inte mig så stannar hon upp o vädrar lite och ropar jag kommer hon direkt. Det här var helt nytt för mig. Och väldigt, väldigt otäckt.

Så här sprang hon antagligen, om hon bakspårade hem.