Att behålla en valp efter sin tik


Flicka och Flaxa i soffan i förrgår. De sover ofta ihop.

Innan jag fick hem Flaxa och Flicka hade jag massor av funderingar kring hur det skulle bli att ha en valp efter sin egna tik. Jag frågade folk och resonerade och undrade massor. Och jag får en hel del frågor kring just hur relationen mellan Flaxa och Flicka är, hur det fungerar och vilka eventuella problem jag stött på. Så jag tänkte berätta lite! Nu har vi ju mycket framför oss, Flicka har ju ”bara” varit hos oss i sju veckor idag (det känns som minst sju månader!) och massor kommer att hända när Flicka blir könsmogen och sådär. Men här är mina erfarenheter hittills!

  • När Flicka kom hem, försökte hon stjäla till sig mat från Flaxas mjölkbar. Speciellt när de inte hade setts på ett tag, då började hon med att goa in sig där. Flaxa var ju sinad när hon kom hem och jag fick säga ifrån lite lätt och locka bort Flaxa några gånger när Flicka var sugen.
  • Flaxa lägger sig inte i om jag eller någon hund tillrättavisar Flicka. Jag var rädd för att hon skulle tycka att det var hennes jobb och bli förbannad om någon annan gick på Flicka. Men så är det inte. Flicka har varit i små catfights med pudlarna (till exempel hon hoppar upp i soffan och kliver rätt över en djupt sovande Ila) och Flaxa bryr sig inte ett dugg. Det tycker jag känns jätteskönt!
  • Däremot är Flaxa  väldigt svartsjuk. Om Flicka leker med någon annan hund, kommer hon gärna smygande och bryter och föser bort den andra hunden för att själv ta över och leka med Flicka.
  • Flicka och Flaxa är jättegulliga med varandra: De sover ihop, leker och myser mycket. Ingen av mina hundar har någonsin gjort det med varandra förut så jag tycker detta är jättesött. Det känns mysigt att se att de har sådant utbyte av varandra.
  • Jag skrev tidigare att Flaxa inte lägger sig i om Flicka skulle hamna i konflikt med någon annan hund. Men om Flicka blir rädd, är Flaxa där direkt och ska hjälpa till. I går blev Flicka livrädd för stora labben Axel som busade och jagade henne. Då ryckte Flaxa genast in, snabb som Stålmannen, och stöttade upp Flicka.
  • Flaxa har ett otroligt tålamod med Flicka. Hon får bita, dra och bråka hur mycket som helst med henne utan att hon tröttnar.Dock har jag de senaste dagarna sett tendenser till att Flaxa börjar bli lite irriterad när Flicka är jättemycket i gasen. Då är det i situationer där Flaxa själv är begränsad, till exempel om hon är kopplad och Flicka går lös och terroriserar henne. :exploderar:
  • Flicka tycker att Flaxa är det ballaste som finns. :travolta: Hon tittar på henne och gör EXAKT likadant. Om Flaxa gräver gropar i snön, gräver Flicka gropar i snön. Om Flaxa smyger på något i vall-stil, gör Flicka likadant. Morsan är idolen! Jag tror att Flaxa, som själv har väldigt höga tankar om sig själv och verkar tycka att hon är tuffaste bruden i stan, gillar att ha en liten mini-me som beundrar henne. Men det kanske är lite väl mänskliga känslor jag lägger på här. Fast det känns verkligen så!
  • Flaxa blir väldigt svartsjuk när jag tränar och busar med Flicka. Hon vill vara med, vara i centrum. Som tur är lyssnar hon bra när jag ber henne gå bort, gå iväg. Men det är med en sur, lite sårad min hon gör det. :angel:
  • Flaxa städar fortfarande efter Flicka om hon gör ifrån sig inne. Inte bajset, men kisset slickar hon upp om man inte är där direkt. Vad Flicka gör? Som morsan såklart, se tidigare punkt. ;) Vänder sig om o städar lite halvengagerat…

Det kommer som sagt komma mycket mera ju längre tiden går. Jag ångrar inte ett dugg att jag tog valp på detta sätt, det är väldigt skoj att se fröknarna F:s fina band.

Ni andra som gjort samma sak: vad är era erfarenheter? Har ni några råd om vad jag ska se upp med?

Jag kan ju avsluta med att säga att Flicka är SÅ lik sin mamma i många, många avseenden. Det kommer nya beteenden och poser varje dag som är små mini-Flaxa-tendenser. Så himla roligt! :wub:

bottombg