Seglinges Dee


”Matte matte, Flicka är jobbiiiiiig!”


”Usch hon PUSSAS….”


Okej här är inte Dee med i bild, men matte Theresé föser runt lite på fåren!


Dee är så GAAAALET lik Flaxa, och på denna bilden syns det verkligen!!! :wub:


”Sniff sniff, jaahaaaa….”


”Okej, nu ska vi se….”


Theresé, satsar du på en utställningskarriär? :D :D

Flicka flyttar får

Första (och hittills enda) gången Flicka träffat får, vart hon skraj och ointresserad. Så jag visste inte riktigt vad som väntade när vi klev in i hagen idag. Men hon visade snart ett stort intresse och eyade fåren som om hon aldrig gjort annat. Eftersom hon skötte sig så fint och ville flankera och hämta fåren på cirkeln så att säga, inte in och röja, bestämde vi för att släppa henne.

För mig som bara tränat en vallhund innan och den var av den röjiga sorten när vi började, kändes det helt saligt fantastiskt att se lugna Flicka in action. Hon tänkte massor och gjorde inget förrän hon funderat klart. Så himla söt! Ska bli skoj att jobba vidare med henne!!!!! :wub: Nu har jag ju mer erfarenhet också och faktiskt tränat upp en hund innan och fått den godkänd. Känns såååå skoj det här!!

Här är film också:

Gruppfotot - bakom kulisserna

Idag hade Eva bjudit in till valpträff! Tyvärr kunde inte Wick komma, men de andra tre plus Flicka kom! Jätteskoj att se dem allihop igen, Vide har jag inte träffat sedan han var 8 veckor! :wub:

Fler foton kommer, men jag börjar med ett vackert gruppfoto. Så här ser Vide, Dee, Spot och Flicka (och Per! ;) ) ut en dag som denna:

Ser väl lugnt och sansat ut? Verkligheten såg annorlunda ut. Här kommer den nakna sanningen:


Notera handen i  vänsterhörnet…


Sedan händer det: Vide kan inte hålla sig utan hånglar upp Per. :D Tre armar försöker rädda situationen….


Men det är bara att ge upp…. :whistle: :D

En hyfsad bild blev det i alla fall! Nu får vi alla nog träna på ”stanna kvar”…. *fniss*

Blindbytesproofat

Idag har jag tränat utomhus för första gången i år! Herre guuuuuuud vilken lycka det är, samma varje år – det bubblar i magen av förväntan och lycka på väg till klubben så att det känns som att man är 10 år och på väg till stallet för att ta emot den vackra lilla perfekta skimmelponnyn man fått i födelsedagspresent av mamma och pappa (nu hade jag aldrig någon egen ponny men en i ”mitt” stall hade det och jag brukade drömma att jag var i hennes sits….).

Eftersom jag nyligen börjat blindbyta är jag nyfiken på hur mycket jag kan utmana Flaxa, förut har blindbyten inte funnits i vårt system och min största rädsla är att hon ska börja blindbyta själv när det uppstår pressade situationer och hon hamnar bakom mig. Jag provocerade lite idag och det blev inte fel en enda gång, det fungerade HELT klockrent. Vi tränade som nedan:

Först gjorde jag ett par blindbyten enligt skissen överst. Sedan gjorde jag som skissen nederst och pressade fram så att hon verkligen hamnade bakom mig och skulle kunna missförstå det hela som ett blindbyte och smita bakom ryggen på mig och ta hindret igen (speciellt som vi precis blindbytt). Men hon var så duktig lilla Flaxen, kutade upp ikapp mig på rätt sida och gjorde svängen så fint. Skoj!

Camilla sa, när jag frågade om hon upplevde att hennes hundar spontanblindbytte på henne mer, att hon verkligen inte känt av det. Nu har jag inte tävlat SÅ mkt ännu sedan jag lade om handlingen, men hittills har jag inte känt några tendenser alls. :-)

Snart, snart, snart...


Klubben i sommarskrud!

Jaså det här är en SÅDAN dag...


Först hittar jag henne i fönstret, kikades ut och funderandes över dagens äventyr.


Sedan kommer hon och gör ett magplask på köksbordet, rätt på Macbooken…

Nu ska jag lämna monstret till hundvakten – tur att hon är härdad och har stabila nerver… :D

Skvallerbytta bing bång - så tränar vi


Flicka i bilen, väntar på att vi ska hoppa ur och promenera upp till kurslokalen.

Jag fick så fin respons på förra inlägget så jag tänkte att jag ska beskriva hur vi skvallertränar och hur Flicka var innan vi började träna (inte från dag 1, hennes beteende har växt fram sakta men säkert).

Så här reagerade Flicka innan jag började med skvallerträningen: När hon såg en person, oavsett om denna tog kontakt med henne eller inte, morrade hon, kunde resa ragg och skällde ibland. Om den tog kontakt med henne, blev hon väldigt högljudd. Om jag försökte bryta henne med ett nyp i rumpan eller bli arg på henne, blev hon bara värre.

Så fick jag precis i grevens tid tips av Kickan på valpkursen om skvallerträningen. Den tränas i tre steg, om jag fattat rätt. Och fungerar både på hundar som vill fram, fram, fram till allt och alla och drar ifrån matte/husse och hundar som är som Flicka som blir osäker och inte vet hur hon ska agera och därför blir utåtagerande (ni vet ”tomma tunnor skramlar mest”).

Steg 1 är att klicka (hunden måste förstås vara inklickad innan) varje gång hunden ser en människa, bil, cykel, hund och så vidare. Är hunden väl införstådd med vad klicket betyder, vänder den sig mot dig och får om sin belöning. Om du är för nära objektet i början, kan klicket vara verkningslöst. Då måste man öka avståndet och träna därifrån. I det här steget föregår du nästan hunden, bättre klicka lite för tidigt än att vänta för länge och få ett utåtagerande.

Steg 2 är att hunden börjar skvallra. Man kommer ganska fort till detta steg men var inte rädd för att fastna lite extra i steg 1. Vadå skvallra? Jo när hunden ser den där människan, cykeln, hunden så vänder den sig mot dig innan du hinner klicka. DÅ klickar du och ger gotta! Den förekommer dig alltså. Om hunden stannar till och funderar lite när den ser något, ha lite is i magen om du arbetat mycket med steg 1. Förmodligen kommer den vända sig om och skvallra om du bara ger den lite tid.

Steg 3 har vi precis inlett och här är jag kanske ute på hals is när jag försöker beskriva men så här tror jag att det ska fungera:  hunden ignorerar cykeln, bilen, människan eller hunden eller vad det nu är. Den kanske slänger en blick upp på dig och får bekräftelse med ett lugnt ”Ja du är duktig”. Så gör vi nu och jag kör bara steg 3 än så länge på ”lättare saker”. Träffar vi en blodtörstig schäfer som drar i kopplet och ska fram till oss, går jag tillbaka till steg 1 faktiskt. Är det en medelsvår, kör jag steg 2. Är det en vad jag anser är enkel, kör jag steg 3.

Jag kan inte svära på att jag begripit helt rätt, men så här har jag gjort i alla fall. Och jag märker mycket stor skillnad efter bara ett par dagar intensiv träning. Förut kunde hon morra i min famn hela vägen ned i trappan åt grannen som stod och skottade snö, nu skvallrar hon hej vilt och vill ha sin godis för att hon upptäckte snöskottaren.

Varför ska man ha just klicker då? Det förklarade Kickan med att den sätter hunden i tränings-sinnesstämning. Jag körde ett tag bara med mitt ”roliga ljud” och trodde det skulle räcka, men klickern är så förknippad med träning och mycket bättre. Jag har fått mycket bättre resultat sedan jag gjorde till vana att hänga klickern runt handleden och ha med den ut.

Om man ser att en svår störning är på väg, kan man till exempel parkera sig på ett bra avstånd, ta fram bästa belöningen och visa hunden och vänta på att den skvallrar på det som kommer. Detta har fungerat skitbra på Flicka och hundmöten. Idag kampade hon med mig på en trång trottoar i stan när en hund passerade, istället för att agera mot den.

Jag jobbar vidare! Ni som har mer erfarenhet av skvallerträningen får gärna kommentera och dela med er!

Valpkursen är nu slut och den har varit SÅ JÄKLA ROLIG! Lätt den bästa valpkursen jag någonsin gått!

bottombg