”Är du bra på ugglor?”

Haha! Vilken konstig trafikkväll jag haft! På väg till Eva för valpträff stod plötsligt en kalv på vägen. En vanlig kalv alltså, inte en älgkalv. Kvigkalv? Jaja. Jag bromsade såklart in och drog på varningsblinkersen men en bil hann i alla fall köra om mig och körde nästan på den:

Jag ringde Eva och undrade vad sjutton jag skulle göra, jag känner inte en kotte där uppe och hade ingen aning om varifrån kvigan kunde rymt. Men så såg jag att en bil till stannat så jag rullade fram dit och det visade sig vara bondens granne och hon visste att han letade efter den där ungtuppen sedan igår. Så vi ställde oss där och satte på varningsblinkersen på båda bilarna och gick ur för att spana efter kvigan.

Men jävlar vad folk visar dålig respekt alltså! Trots att vi var tre personer som stod på vägen, bilarna stod och blinkade och jag tydligt visade med överdrivna rörelser ”Sänk farten” till bilarna som närmade sig så svischade flera förbi apfort. Jag ruttnade till slut och ställde mig i vägen för en bil och läste lusen av föraren: ”Du tror inte att vi står här av en anledning eller? Vill du få din front krossad och bli skadad i en kokrock så fine by me men en idé kan ju vara att ge situationen framför dig fem sekunder av ditt liv och försöka lista ut att något hänt!”. Jag var så jävla arg! Jävla korkade stockholmare!

Jaja. Till slut kom bonden och hela familjen och började röja runt i skogen efter kvigan. Och så kom en granne (?) med en bil med varningstext på en stor skylt ovanpå bilen som han ställde upp. Så då kunde jag åka vidare.

Sedan, när jag var på väg hem i godan ro så kör jag på allén strax efter Torsholma när jag ser att en mötande bil TOKBLINKAR med helljuset och drar på varningsblinkersen. Och så ser jag hur någon rusar ut ur bilen och plockar upp något på vägen och går runt med i famnen. Jaha tänkte jag, de har väl kört på ett djur eller så. Och så rullar jag fram och vevar ned och möts av en kvinna som öppnar samtalet med den fantastiska frågan: ”Är du bra på ugglor?”. Hahahahahaha! Förlåt men hur stor är chansen att en ornitolog är ute och kör bil just där? Jaja, jag blev tvungen att säga att nej, ugglor är inte min specialité. I alla fall hade det suttit en liten uggleunge mitt på vägen, helt lost in space. Och hon hade nu virat in den i en tröja och funderade på vad vi skulle göra? Jag ringde Viltjouren som gav numret till en veterinär i Storvreta som skulle kunna ta hand om den. Jag sa att jag kan inte ta med den hem, eftersom jag har fyra hundar. Varpå Viltjoursmänniskan frågar: ”Vad är det för hundar då?” Haha vad spelar det för roll?! Jaja. Kvinnan tog med sig ugglan och jag kunde äntligen åka hem…

Vilken galen bilkörarkväll!