Efter 98 försök...

av Anna den 26 juni 2010 kl 15:27 Kommentarer (8)

… kom jag äntligen fram på inneliggande djur-numret. Jo, det står 98 på telefonen och jag betvivlar det inte ett ögonblick… halvsovandes i baden-baden på balkongen fick jag världens rutin på återuppringningsknappen. :tummenupp:

Nåväl.

Flicka har inte fått några mer anfall under dagen. De började ge henne Fenemal igår intravenöst och ska ikväll gå över till tabletter. Det är tablettform vi kommer att ge i. De vill ha henne under uppsikt och se hur hon reagerar på bytet, så att ta hem henne idag är inte aktuellt.Det var väl i och för sig vad jag misstänkte men man hoppas ju alltid. Jag saknar min lilla skräphund så hjärtat värker. Eftersom jag varit med om detta förut (Ila låg ju inne hur mycket som helst och en gång en hel vecka) ser jag till att jaga bort känslorna och försöker att inte tänka på henne ensam på Ultuna. Det är sådana tankar jag mår jättedåligt utav så jag ser till att inte släppa fram dem.

De har tagit lite prover på henne så klart och när vi får hem henne (om vi får det :dizzy: ) ska vi kolla levervärden regelbundet samt koncentrationen av fenemal i blodet. Jag fattar det som att koncentrationen indikerar hur bra den tas upp eller något sådant (hel vetenskap).

Veterinären sa samma sak som flera andra sagt åt mig: Då Flickas anfall debuterat så tidigt och kommer så tätt är prognosen att de kommer gå att hållas i schack med hjälp av medicin dålig.

Men vad ska man göra? Vi måste ju ge henne en chans, eller hur? Så länge hon mår bra större delen av sitt liv och lidandet inte tar över vill jag försöka. Sedan finns flera andra viktiga faktorer som hur man ska lösa sitt vardagliga liv med mera. Men vi får ta det bit för bit.

Första delmålet nu är att se hur hon reagerar på fenemalen i tablettform och förhoppningsvis få hem henne imorgon. Å vad jag längtar efter att pussa på hennes stora, prickiga näsa. :wub:

Vi fick firat lite midsommar igår trots allt faktiskt.

Vi fick plats på balkongen mot alla odds! Solen strålade och vi åt jättegod mat som mamma och pappa tagit med. :wub:

Boris var midsommarfin och på kvällen spelade vi bort våra sorger på fyrmannawist. :tummenupp:

Kategori: Flickas anfall

Flicka-rapport

av Anna den 26 juni 2010 kl 10:39 Kommentarer (13)

Sent igår kväll ringde Ultuna och berättade att Flicka krampat igen, två gånger. Veterinären jag pratade med lät rätt oroad och sa till mig att det här är ett besvärligt fall. Vi skulle inte ta några beslut igår utan ge henne natten och hon lovade ringa mig om hon krampade mer. Jag grät, grät och grät och kände mig helt jävla otröstlig. Det här kommer bara sluta på ett sätt, kändes det som. :cwy:

I morse när jag vaknade hade ingen hört av sig så jag ringde och frågade. Jag måste ge Ultuna en eloge, hittills har de skött allting helt otroligt bra med detta fallet. Vänliga, förstående, effektiva. Inga onödiga väntetider, inga paragrafryttare och bra veterinärer som jag pratat med och mött.
Trots att man inte får ringa om inneliggande patienter egentligen under jourtid tog de fram och kollade, och Flicka har inte krampat under natten. Hon är dock trött och förvirrad av medicinen.

Klockan 14 ska jag ringa och se vad vi ska göra nu, jag vill förstås ha hem henne så fort det bara går. Men veterinären sa att de inte släpper iväg henne förrän kramperna är under kontroll. Fast nu har hon ju inte haft några kramper sedan igår kväll då om jag förstår saken rätt.

Vilken jäkla berg-å-dal-bana.

Kategori: Flickas anfall
bottombg