En pudel till? Är det flera som frågat. Ja – en pudel! Till!

Varför då? Jo… jag hade aldrig köpt en bc-valp i vintras. Att Flicka blev till var för att jag ville ta chansen att ta en kull på fantastiska Flaxa. Jag skulle aldrig springa iväg och köpa en valp så tidigt när Flaxa bara var knappt fyra år.

Så när nu Flicka försvann ifrån oss så tidigt och otippat, kände jag först bara en stor olust till allt vad en ny hund hette. Men så började jag fundera. Skulle jag skaffa en ny hund ändå, det var ju meningen att jag skulle ha en liten rackare att träna upp nu från början. Och skulle det då vara en ny bc? Jag kände väldigt snabbt att jag inte var intresserad av att gå igenom en valptid till med en så pass aktiv ras som bc ändå är. Galen och ball . Och jag hade bestämt sedan ”länge” att nästa hund efter Flicka skulle bli en liten igen, gärna en pudel till…

Så. När Flicka nu försvann kände jag att en bc redan nu skulle bli en blek kopia av henne. Den skulle inte leva upp till hennes minne och det kändes helt enkelt bara olustigt och inte alls roligt.

Men – en liten pudel kanske?! Åhza hade tidigare tipsat Annica, som också ska köpa pudel, om att hennes kompis hade en toktuffig liten hane ”utöver det vanliga” kvar. En sådan där individ som man spontant känner direkt skulle passa att köra agility med. Fräsig, ärtig, ”spunkig” och lite halvgalen.

Så jag slog en signal till ägaren och hon blev eld och lågor över det hem jag beskrev att jag hade att erbjuda. Idag åkte Annica och jag dit för att kika på den. Jag försökte hålla mig distanserad men det stämde på alla punkter:

• orädd för ljud, nya hundar och människor
• mycket social och älskvärd (fick måååånga pussar)
• tuffing i nya situationer, vi gick en sväng med honom utan hans pudelcrew och han gick gärna med mig och plirade obekymrat upp mot mig med sina söta små ögon under den lockiga luggen
• väldigt hörsam och alert, så fort man erbjöd lite godis så började intensiteten öka direkt och han var väldigt ”på”
• kom som en liten pil när vi ropade på honom trots att han inte ens känner oss

Och så vidare… Det kändes helt enkelt helrätt. Sedan gör det ju inget att han är helt vansinnigt söt och fin heller

Jag känner mig verkligen genuint glad för Pepp, som han kommer att heta. Glad, peppad (!) utan inslag av någon sorg eller känsla av ”second best”. Jag kommer fortsätta sörja Flicka parallellt med att jag tar mig an denna lilla busiga individ. Jag förväntar mig inget annat än ett par nya gråa hår och massor att göra!

Nu ska han veterinärbesiktas i veckan och jag hoppas att han får flytta hem till mig typ på torsdag… Om någon vill kika på hans stamtavla så har han registreringsnummer SE27974/2010.

Och bilder… ja helt olikt mig blev det inte en enda bild eller film – för min iPhone fick värmeslag och jag hade fullt upp med att pussa på Pepp så jag orkade inte bry mig. Lovar att ta igen det senare