Jo, en femteplacering (32 starter) med Ila fick vi med oss! Ila har verkat lite trött faktiskt, men hyfsad ändå. Hon har ändå arbetat bra och engagerat sig.

Men Flaxa den hoppade ifrån a-hindret med full kraft när jag blindbytte framför henne. Hallå där! Så gör vi INTE! Frivillig disk då jag tog om hindret. Tur att vi är klara i agilityklass så att all min fokus kan riktas till att göra bra lopp, inte resultatet…

I hoppklassen blev jag riktigt besviken på Flaxa. Först rev hon ett hinder och sedan rev hon ett till direkt efter det. Till saken hör att hon snart ska löpa och därmed gått in i sin bisarra innan löp-bubbla. Hon är helt övertänd och har inte riktigt tid att jobba klart. I morse rev hon ett hinder i agilityklassen, igår rev hon två hinder i agilityklassen och ett i hoppklassen. På grund av slarv! Jag kan inte lyfta henne över hindren, hon måste själv ta ansvar för att komma över dem!

Så idag, när det började brinna i huvudet på damen och hon tyckte att hon kunde spränga sig igenom hindren istället för att hoppa dem, kommenderade jag sonika fot och gick av banan mitt i loppet. Jag ser ingen som helst anledning att låta henne göra det hon älskar – jobba vidare – om hon inte kan koppla på hjärnan. Jag gillar inte att behöva reagera så här, men jag visste att jag inte var orättvis mot henne redan där på planen och efter att ha detaljstuderat filmerna är jag ännu mer säker. Hon slarvade och betedde sig oengagerat helt enkelt. Tråkigt men sant. Livet med en galen vallhund…