Min lilla flock just nu!

Foto: Steffanie Müller (som också är mamma till Leon som ligger i vagnen )

Tänkte göra en liten uppdatering om hela flocken! En sak som jag förstått nu efter tio år som hundägare och med lite olika konstellationer genom åren är att dynamiken i flocken är allt annat än huggen i sten. Individer som tyckt illa om varandra eller ignorerat varandra kan helt plötsligt börja umgås intensivt och med stort utbyte av varandra. Det är skoj och spännande. Det stora hos oss just nu är att Ila och Pepp har börjat hänga. Ila som totalignorerat Lilleman gör allt oftare lekinviter och de busar både inne och ute. Det är roligt att se. Att jag har så många hundar i min flock är ju mitt val och inte hundarna, och då är det trevligt att veta att individerna trivs fint med sina familjemedlemmar. Speciellt när man som jag har en äldre hund, dem ska man alltid ta stor hänsyn till tycker jag. Nya individer får inte komma in på bekostnad av de äldre, där har jag som matte ett viktigt ansvar att styra upp.

Boris
Han är så skön, vår flockäldste! Vaknar varje morgon med tilltuffsade mustacher som rättar till sig under dagen. Han är pigg, stark och frisk (ta i trä) och fyller 12 nästa år. Boris verkar vara tillfreds med livet. Han är busig ute på promenaderna och älskar när jag har alla i koppel utom honom – för då kan han springa och mucka med dem och reta dem genom att springa preciiiis framför ”Du kan inte ta mig!”. Jag skrattar så jag grinar åt honom när han får de där rycken, skönaste attityden i stan liksom. Han är fin i hullet och sedan ett år tilbaka har han första tjing på alla fördiskar, det vill säga tallrikar som ska slickas av. De andra får snopet titta på med orden ”Sådana privilegier får ni också när ni är äldst!” slängda i nyllet. Vad gäller de andra i flocken så har han också fått ett ökat intresse av Pepp, han springer gärna och busar lite med honom om Peppsson bjuder in. Boris är ju i grund och botten en ordningspolis, men vår flock är så harmonisk och sansad nu så han har inte mycket att göra. Vilket förstås är bra! Han är lugn och glad helt enkelt! Vad gäller tävlingar så följer han ytterst sällan med nu för tiden. Det är för mkt logistik, lämnas ensam i bur eller bil och sådant för att han ska trivas. Han blir olycklig, ylar och skäller som han alltid gjort. Det är i och för sig ett sundhetstecken när det gäller den herrn – det finns krut kvar! Så när vi åker på tävling blir det grabbmys hemma med husse i stället. Boris bemödar sig inte ens med att bry sig när vi packar tävlingsväskorna längre, han är skitnöjd med att vara hemma och mysa. Det är skönt att inte behöva ha dåligt samvete för den biten!

Han har börjat höra dåligt! Jag har lagt märke till det ett par gånger, det är inte så att han kör ”selektiv hörsel” och struntar i mig utan han hör verkligen sämre. Än så länge har det inte ställt till några större problem, men för säkerhets skull har jag senilsnöret (flexikopplet) på honom ibland på långpromender. För han kan förlora sig i en god bruddoft och sedan när han tittar upp har han noll koll på var vi är. En gång i år har jag fått hämta honom i en trädgård dit han virrat sig in för att han inte hittade oss. Tramsgubben!

Boris älskar att vara hemma och mysa, när de är ensamma hemma är han skitnöjd och så himla lugn och harmonisk. Så skönt att ha nått hit, efter många år med ensamhetsproblem!

Hans mun luktar död råtta och tänderna har sett bättre dagar om man säger så… och så har han några gubbutslag som är lite fula, jag ska åka och kolla upp dem i nästa vecka tänkte jag. Då ska jag göra en allmän hälsokoll på honom också med blodprov och sådär, för att se att allt står rätt till.

Det är väldigt mysigt att ha en gammal hund i flocken! Jag njuter verkligen av Boris!

Ila
Ila har under en tid varit väldigt busig! Hon leker med allihop i flocken och verkar vara på ett väldigt gott humör över lag. Efter att först varit väldigt ignorant mot Pepp har hon nu börjat nojsa allt mer med honom, både inne och ute. Han har charmat henne helt enkelt! :wub:  Hon är ju annars flockens svarta får som inte bryr sig så mycket om sådant som engagerar de andra hundarna: typ när vi är i köket och fixar eller sitter och äter. Hon ligger på sin kudde i soffan och vet att om det serveras något gott så kommer vi till henne med det… Hennes kolsvarta päls har grånat rejält och hon ser nu ut som en liten pudeltant i framför allt ansiktet. Varje natt sover hos i sängen och är en riktig gottegris som tycker det är mysigt med en helg i soffan…

Flaxa
Flaxa är så lättsam och mysig som alltid! Hon älskar att träna och är med på alla upptåg och tycker det är heeeeelt okej att ligga en hel dag och kolla på när jag har kurser. Hon är mycket förtjust i att ”hänga på” och vara med och är väldigt lätt att ha med sig överallt. Hon är jättekär i lilla Pepp och har hur mycket tålamod som helst med honom. De springer och röjer mycket ute, men det blir aldrig våldsamt. Hon är försiktig med honom och förstår att han är liten och lite ömtålig. Flaxa är en väldigt, väldigt rolig kamrat att ha i sin närhet. En riktig pärla!

Pepp
Pepp är nu 10 månader. Han har inte börjat lyfta på benet ännu. Han är en väldigt rar liten hund, otroligt okomplicerad och väldigt trevlig! Social, glad i folk, fä och hundar och alltid på gott humör! Det enda som är lurigt med honom är ensamhetsträningen och den har vi kommit en bit på. Han blir mer och mer tänd i träningen och lägger in allt högre växlar hela tiden. Det är jätteskoj! Han kampar som en galning och älskar allt godis. Väldigt lättmotiverad liten kille! Han går lös för det mesta, även fint förbi vid hundmöten och är väldigt lyhörd på sitt namn – kommer som ett skott när vi ropar! Han är en riktig liten goding och charmör, de flesta hundar och människor gillar honom väldigt mycket. Han är väldigt artig i sitt hundspråk och har hittills aldrig förargat någon hund. De gillar honom direkt! Härlig känsla med en så signalsäker hund! Han kan absolut ingenting, knappt ”sitt” ens. Men det fungerar rätt bra ändå…