Första dygnet med Kittykatt

stanna upp och njuta. Och det har jag verkligen gjort idag. Vi har legat i soffan och hånglat (ibland med och ibland utan tänder :fniss: ), lekt lite med olika leksaker och varit ute och strosat lite i lugn och ro. Och bara bondat liksom.

Jag tar det riktigt piano och satsar på att lära känna henne och få henne att lita på mig, vilja vända sig till mig om något blir otäckt och se mig som en trygghet och en rolig lekkamrat. Vi har börjat lite med namnträningen förstås, Oskar och jag. Vi skickar matskålen mellan varandra, den ena håller henne och den andra lockar med matskålen och ropar ”Kitty!” och så håller vi på så en stund. Det brukar gå fort att lära dem namnet på det sättet. :tummenupp:

Hon är alldeles, alldeles ljuvlig! Så sockersöt och jättejättegullig… har väldigt fint språk, när man pratar med henne fäller hon bak öronen och kastar sig fram och vill vara nära, nära, helst i knäet. :skutt:

Hon känns hittills som en valp som har ganska lätt för att ta rättning. Jag har en vision (skratta inte…) om att för första gången i mitt hundägarliv uppfostra en hund till att INTE plocka saker på marken och äta upp dem. Vi har massor av kottar här hemma på asfalten och hon började leka hej vilt med dem men jag har nu förklarat att hon inte ska ta dem, och berömmer massor när hon inte gör det. Nu nosar hon på dem men ignorerar dem. Får se hur det går!

Hon tycker allra, allra bäst om mina fårskinnsleksaker så dem har jag nu plockat undan för att ha som VIP-leksaker att ta fram när vi leker ihop, hon och jag! :wub:

Första ”promenaderna”, rastrundorna, var helt katastrofala :chock: med linor hit, halsband dit o valp som inte fattade NÅGONTING. Men redan idag travar hon så fint bredvid mig och har förstått konceptet ”gå tillsammans åt samma håll”. :pompoms:

Jag har inte vågat ha henne lös ännu, då vi bor så nära stora (och små) vägar och jag vill känna att jag har en inkallning på henne innan hon går lös här hemma. Vid två tillfällen igår blev hon lite osäker och började kuta iväg hemåt. Läskigt, men det är ju den naturliga reaktionen – hem till boet om man blir osäker. När hon nu sakteliga börjar förstå att jag är en trygg person att luta sig emot så går det allt bättre. Jag har inte sett några springa hem-tendenser alls sedan igår eftermiddag. Men det gör i af att jag inte vågar knalla iväg med henne lös ännu. 🙂

Nu ska jag mysa valp igen! :wub:

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Matilda skriver:

    Ja du, sockersöt är hon verkligen! Ska bli roligt att följa även henne här!

  2. Carina skriver:

    Gud så söt hon är 🙂 Ska bli kul och följa hennes upptåg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *