Skönt med avknapp

En sak som Katten verkar ha fått med sig genetiskt programmerat, det är konsten att koppla av när hon inte ombeds vara aktiv. En avknapp helt enkelt. Eftersom jag både har (inga namn nämnda, Boris… ) och har haft hundar som inte haft med sig det naturligt, uppskattar jag det så himla, himla mycket. Jag kan t.ex ta alla de tre vuxna ut på en promenad, sela på dem och joxa framför ögonen på Katten och trots att det är jätteroligt att följa med så går hon och lägger sig och är tyst och lugn tills vi kommer tillbaka. Otroligt skönt, och energismart inför framtida arbetsuppgifter.

På fotot ovan ligger hon och slappar medan Kjerstin går igenom Flaxa. Först fick hon gå lös där inne, men då åt hon upp Kjerstins lecakulor… så då band jag upp henne och boom så somnade hon.

Nu gäller det att förvalta denna gåva och se till att det fungerar även i extremare situationer. Det jag kan komma på som hon kommer behöva klara av är att jag tränar och stojar med en annan hund framför nästan på henne. Jag tränade det med Flicka på så sätt att jag kampade med den ena och om den andra var lugn bytte jag. Inte förrän den andra var sansad och visade självkontroll fick den vara med och leka/träna.

Ska bli spännande att se hur det går med Kittykatten.