Tårapport från Flaxa

Kollateralligamentskada i falangled 1 (kotled). Frågor på det?

Flaxa mår mycket bättre i sin tå! Den ömmar mindre, men gör fortfarande ont märk väl. Haltar gör hon inte, men som sagt/skrivit har hon knappt haltat alls på den. Ett par minuter med två veckors mellanrum bara. Svullnaden har gått ned något, men antagligen blir den inte lika smal som den var innan smällen.

Nu ska vi öka belastningen, typ 20 minuterspromenader i någon vecka med lindad tå. Öka på sakta och ta bort lindningen om cirka 1.5 veckor. Sedan fortsätta öka och se hur det går. Om allt går som det ska, och inga bakslag uppstår, kan vi köra förhoppningsvis köra igång agilityn i september.

Det är ju bra. Men… gud vad tävlingar vi missat och kommer att missa (runt 40 starter hittills). Hela högsäsongen ryker. Några tävlingar har vi i september men sedan planar det ut och blir ingen eller typ en i månaden fram till april då SM-året bryts. Och de tävlingar som då erbjuds är lååångt bort, alla de tävlingar som är runt knuten missar jag. STÖN!

Jag känner en STOR stress inför ifall vi kommer hinna kvala till SM 2012. Men jag kan inte göra något – detta måste få läkas ordentligt om hon ska hålla. Annars står jag där igen om ett tag med en halt hund. Så det är bara att bita i det jävligt sura äpplet.

Bara jag som ser en trend? Mina tävlingshundar blir fem år, når sin formtopp, klättrar på Årets Agilityhund-listorna och allt börjar stämma. Ni vet den där känslan av att man är ett sammansvetsat team på banan, känslan man strävar efter från dag 1. Åså händer något. Avskjutet bakben på Ila när hon var i sin absoluta toppform, två veckor innan SM – fem år gammal. Den här tåskadan på Flaxa när hon är i sin absoluta toppform – fem år gammal. Pajar SM, pajar säsongen och möjligheten att kvala till nästa SM. Suck. Fan.

Jaja! När jag skriver det här har jag typ surat klart och börjar se framåt. Det är inte mycket jag kan göra för att skynda på det här ändå, och jag hoppas bara att vi kan köra igång som planerat. För den här agilitytorkan tar död på både mig och Flaxa. Vi vill tävla och träna! Vi lever för det! Stackars Flaxa som gått i koppel eller lös men bara fått skritta/trava nu i sex veckor…