Jag siade ju om 2011 i slutet av 2010. Inlägget hittar ni här. Tänkte jag skulle följa upp lite, hur utfallet blev! 

Anna:

• Fyller 31 i maj…
  Jajamensan, inga tveksamheter där.
• Jag kommer utbilda mig till domare och förhoppningsvis hinna examineras också under året.
  Yes, jag exades i slutet av maj.
• Jag kommer  hålla färre kurser än i år, som blivit ett väldigt kursintensivt (tufft och roligt!) år.
  Jag höll en del på våren men beslutade sedan att ha kursfritt i kalendern fram till årsskiftet. Det gick nästan – höll en kurs i höst och en onlinekurs. I stället har jag ägnat tiden åt min egen fysträning och mina egna hundar.
• Jag kommer försöka träffa min älskade systerson  Leon så mycket det bara är möjligt trots 70 mil enkel väg till honom.
  Vi har träffats en hel del, senast under julen nu. Det är jätteskoj att följa hans utveckling!
• Jag ska få till en ”baseline” i min personliga träning. Det vill säga hitta en nivå och intensitet jag kan hålla på lång sikt och därmed hålla mig stark och i god kondition. Träningen ska bli en del av min vardag och för att få den dit måste jag göra tid för den och prioritera bort annat (se punkt tre).
  Här har jag verkligen lyckats, och mycket på grund av att jag tvingade mig själv att frigöra tid (se punkt tre). Sedan är det alltid en kamp mot den inre latmasken så att jag inte börjar slarva. Men så regelbundet och riktat som jag tränat under detta år har jag aldrig gjort förut.
• Jag måste få upp ett intresse för matlagning och lära mig att äta bättre. Jag slarvar så fruktansvärt med maten!  När jag ringer lokala pizzerian säger de bara ”Det vanliga?”. Jo! På riktigt! Om jag beställer något annat så blir de förvånade… nästa steg är att de uppkallar en pizza efter mig… 
  Vi har faktiskt rivstartat här i höst med att laga mat från framförallt Linas Matkasse. Vi har verkligen tagit ett steg i rätt riktning, men jag skulle inte vilja påstå att vi riktigt är i hamn ännu. Planen är att fortsätta med matkasse och börja fasa in egenihopknåpade måltider emellan och så småningom sluta med matkassarna. Att laga mat är också något jag inte haft tid med förut när jag varenda kväll hastat iväg för att hålla kurser.
• Mentalt känner jag mig stark, peppad och positivt laddad inför årets agilitylopp! Det blir till att hålla i den känslan och hitta fokus och prestera när det gäller, även utanför min komfort-zon (till exempel landslagsuttagning, SM…).
  Landslagsuttagningen blev helt okej trots en väldigt otäck blackout från min sida. Men SM blev helt bedrövligt med båda tjejerna. Flaxa som varit skadad men skulle köra ändå men inte tränat något alls. Världens absolut sämsta uppladdning!!! Ila som gick fint på lördagen och var med i matchen både individuellt och i laget, åkte in akut till Ultuna på lördagnatten och magpumpades. Laget lyckades hålla ihop ändå på söndagen och tog hem bronsplatsen! 
• Vill få tummen ur och renovera lite här hemma och fixa med projekt som ligger i pajpen. Typ sovrummet, köket…
  Vi har verkligen fått tummen ur! Köksrenoveringen gick av stapeln redan i februari och det är ett projekt jag än idag njuter av daglig dags! Mycket annat har fixats med här hemma, nu på senhösten böt vi plats på sovrummet och film-rummet (bilder etc kommer…) och det blev jättejättebra!
• Kommer förhoppningsvis gå lite roliga agilitykurser!
  Innan Flaxa blev skadad hann jag gå kurs för Heidi Karanko och Veronica Bache.

Boris:

• Fyller 12 år i juli! 
  Jajamensan! Och pizza fick han i födelsedagsmiddag.
• Fortsätter vara frisk, pigg och glad och hänga med på allt precis som i år!
  Lite tröttare är han, sover lite djupare och ibland så får han inte följa med om jag ska ut och gå med colliesarna i rask takt. Men det mesta är han med på. Hälsomässigt så är nog den stora förändringen att han blivit i det närmaste stendöv under detta år! Det går ganska bra, det besvärligaste är att det är svårt att ha honom lös, eftersom jag inte kan kommunicera med honom på längre avstånd än cirka två meter. Vi löser det för det mesta med flexi, och ibland får han gå lös när jag känner att jag orkar vara på alerten. Vips är han borta, nämligen… 
  Boris opererades i slutet av januari och tog bort massor av små knölar, alla ofarliga. Ett par tänder togs bort då också. Senare i höst fick han besvär med både tänder och snopp (infektion i båda ändar) så vi tog bort ett par tänder till. Med tandborstning någon gång i veckan tror jag vi nu håller bakteriefloran i schack!
  Boris var ett par veckor på kollo hos mamma och pappa i sommar, och hade det SÅÅÅ mysigt!

Ila:

• Fyller 8 år i maj.
  Japp!
• Kommer tävlas mycket sparsamt individuellt, har inte bestämt mig för hur jag kommer att göra med laget. Kanske är det ett alternativ att bara köra lag med henne i fortsättningen? Hon är ju en rätt bra laghund faktiskt! Jag kommer inte satsa på att kvala henne individuellt till SM 2012.
  Vi har bara tävlat lag i år och det blev jättebra! Vi är inte kvalade ännu, saknas en pinne, men räknar iskallt med att köra SM 2012 med laget!
• Kör sitt tredje SM i juni.
  Ja, halva i alla fall – sedan blev det till akuten. Men en bronsmedalj i SM är det inte alla hundar som har!

Flaxa:

• Fyller 5 år i februari.
  Jajamensan!
• Söker landslaget i maj och nu ska vi in och regera!
  Jag tränade extremt strukturerat och fokuserat innan och jag kände mig väldigt förberedd när det väl var dags att kämpa om platserna i Nils Holgersson-hallen i Oxie i maj. Vi gjorde många, fina lopp, Flaxa kändes faktiskt helt outstanding genom hela helgen. Men vi lyckades inte knipa ngn landslagsplats i år. Tack fina Anneli och Kotten som var med mig ned enbart för att stötta och coacha!!! 

• Kör sitt andra SM i juni. Har inget lag kvalat tills SM och kommer att stå till förfogan för inhopp om ngt lag saknar en hund (it happens all the time).
  I och med skadan så tackade jag nej till lagplatsen jag hade tagit, eftersom jag inte ville köra Flaxa mer än nödvändigt.
• Flaxa och jag ska jaga de där perfekta, härliga loppen där allt stämmer! Vi kommer, om inget inträffar gud förbjude,  tävla mycket och satsa på att jobba ihop oss ännu mer som team. 2011 blir vårt år!
  Vi fick en helt fantastisk vår, där vi klättrade på Årets aglistan, slog de allra bästa och verkligen, VERKLIGEN landade ihop som ekipage. Jag kände mig oövervinnerlig tillsammans med Flaxa. Så skadade hon sig i maj, och sedan dess har det varit en berg-å-dal-bana.
• Satsar på att kvala till SM individuellt 2012.
  Vi kommer att försöka göra ett sista, desperat försök att ta de två återstående pinnarna innan kvalåret är slut. Men med två långa skadeperioder under året så har antalet chanser decimerats. Samt så är det så att Flaxas tå inte tål några smällar, då kommer hon att slå upp sin skada igen. Så oddsen är väl iiiiinte riktigt med oss. Bragdguld, tack, om vi fixar det…

Pepp:

• Fyller ett år i mars, men framförallt 18 månader den 5 september! För oinvigda: det betyder att han får börja tävla agility officiellt, och blir ”agilitymyndig”!
• Ska utbildas vidare som agilityhund, en del är påbörjat och mycket har vi inte ens nosat på. Hinderinlärning, handlingsträning och så vidare.
• Kommer förhoppningsvis debutera i klass 1 i september och hinna tävla lite innan säsongen är över. Har kikat på SBK Tävling och hittat några klass 1-tävlingar vi nog kommer åka på: Olandstrakten,Karlstad, Strängnäs, Fagersta, Frövi, Katrineholm och Varberg.
• Kommer mentalbeskrivas om vi får plats på ett MH.
• Kommer antagligen höftledsröntgas.
  Här blev inget som det var tänkt! I februari upptäckte vi att hans fysiska osäkerhet hade en anledning: Instabila knän som då och då, ibland utan yttre påverkan, hoppade ur (luxation). Det, i kombination med att han är pytteliten och avskydde att bli lämnad i bil, i bur [på tävlingsplats] och liknande (det vill säga mycket av det som ingår i mina hundars vardagsliv) gjorde att han fick flytta och bli sällskapshund istället hos fina vänner till familjen. Han har det så himla bra där! Jag hälsade på honom senast nu i jul, och han TITTADE knappt åt oss. Det är bara nya familjen som gäller, och de älskar honom hejdlöst…  Knäna verkar också hålla väldigt bra för det livet han lever nu. 

Bonuspunkten: Kitty
Eftersom det nu blev som det blev med Pepp, bestämde jag mig för att göra ett tredje försök att få en ny tävlingshund. Flicka var mitt första försök, Pepp mitt andra…Tredje gången gillt, eller?

Beslutet var inte helt lätt – efter 1,5 år med valp och unghund i huset var jag rätt matt på att torka kiss och jaga upp och ner för trappan till lägenheten med ickerumsrena hundar… för att inte tala om allt jobb det innebär att coacha en liten oförstående individ mot att bli vuxen. Flicka var ju 8 månader och Pepp strax över året när de lämnade mig. Skulle jag orka börja om IGEN?

Men… skam den som ger sig, och ”har man tagit fan i båten får man ro honom i land” som verkar vara mitt livsmotto. Och jag bara SKULLE ha den där nya tävlingshunden. Tänk om jag hade vetat att Flaxa ett par veckor skulle skada sig så illa att hennes karriär förmodligen är över? Då hade jag nog inte tvekat en sekund på att ta Kitty. Nu är jag glad att jag tog beslutet och inte avvaktade.

Kitty är nu snart 9 månader gammal och en riktig ”Anna-hund”: Snabb i skallen, på tårna. Väldigt rar men ändå en tuffing som kräver en fast hand i kombination med kärleksfull coachning. Försöker man tvinga henne till något med för mycket dominans inblandat slår hon bakut och det är som att stånga huvudet i en vägg, preciiiiiiiiiis som hennes matte!  När jag tänker på Kitty blir jag alldeles varm i hjärtat, och det är många kvällar jag har blivit tvungen att gå upp bara för att krypa ned och pussa lite extra på henne. Hon är så fin och rolig, min lilla knasfia. 

Jag hoppas, hoppas att vi har många år framför oss tillsammans…