Vallning för hela slanten + lite av sparkontot också…

 

Ja, jösses. När Elin och jag var hos Peter Nilsson på vallkurs för två veckor sedan (vet att jag inte hunnit berätta om kursen, korta versionen: Inledningsvis, typ första 45 minutrarna, gick det åt helvete men sedan kom jag äntligen igenom, en gång för alla hoppas jag…) så fick vi chansen att boka en hel helg (denna helg) på grund av ett återbud.

På stående fot bestämde vi för att strunta i vår inplanerade agility-turné Linköping-Karlstad och ruinera oss på en riktig lyx-vallnings-helg istället. Så istället för att jaga saknade individuella SM-pinnar ska vi puffa på får hela helgen. Det blir bara jag och Elin på lördagen, och sedan kommer Robban (Virus och Kittys uppfödare) på söndagen och är med på kursen. Snacka lyx. Jag är så trött på att sitta och vänta, vänta och vänta på min tur på vanliga kurser. Jag betalar hellre lite mer och får ut mer av tiden man är i hagen. Oj vad jag ser fram emot den här helgen!

Och inte nog med det! I veckan blev det klart att Elin och jag ska få tillgång till mark av Upplands Väsby kommun att ha får på i sommar! Vi hade ett helt fantastiskt inspirerande samtal i kommunhuset i måndags som jag hoppas kan leda till ett långsiktigt samarbete ett par år framöver. Till att börja med kommer vi i alla fall få tillgång till en två hektar stor hage, som redan är stängslad. :magnusmallgroda: Vi får ta dit bä:na i början av maj. GUD VAD ROLIGT! Elin och jag är fortfarande på små rosa moln, det känns helt otroligt roligt det här.

Jag har ju varit med i ”fårgrupp” förut och det känns vettigt att inte vara helt ensam om ansvaret, men fler än två tror jag inte vi kommer vilja vara. Vi börjar så här i alla fall och så får vi utvärdera. Omtumlande dagar med mycket pirr i magen, glada besked och längtan framåt. Jag tror att det här kommer att bli ett helt fantastiskt år!

Tänk bort vinterkläderna och tänk sommar, sol, får och grönt gräs.

Boris godkände hagen, men hade lite funderingar kring isen. Som tur var fanns en famn att åka i.

Det känns som att jag fått en total nytändning med Flaxa, mycket tack vare Evas pepp när jag var där och tränade med båda tjejerna för två veckor sedan. Jag har nu gått igenom hela förändringskurvan (Johan Cullbergs kristeori) och befinner mig i fas nyorientering. Jag har accepterat att vi förmodligen är slut som agilityekipage och funderar nu på vad vi ska göra istället. Det är skönt att ha kommit igenom den första tiden av ilska, sorg, ledsamhet och bitterhet.

Nu kör vi! Och det vi ska satsa på ett tag nu är vallningen. Jag ska utbilda henne vidare och se hur långt det kan leda. Oavsett så känns det helt fantastiskt med nya mål, att vi har något att arbeta tillsammans i igen.

Självklart ska jag testa att starta Flaxa i agilityn igen. Men jag ger faktiskt bara tån ett bakslag till, sedan struntar jag i den. Hon är så glad och lycklig nu när hon får röra sig helt obehindrad (med lindad tå). Och det är så synd om henne när hon har slagit upp skadan och måste gå i koppel och ha ont i tån. Det är inte värt det. Det får inte kosta vad det vill att köra det vi älskar mest och är bäst på. Ett så kallat moget övervägande! :nerd:

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Elin skriver:

    Vi ska ha då jä*la kul i sommar (och i helgen) :jatteglad:
    Du måste fixa fårsmileysar nu Anna 😀

  2. Anna skriver:

    Elin, jaaaaa! Fixat —-> :barit: :batty:

  3. Ida Eklöf skriver:

    Åh vad roligt med fåren! Om det finns möjlighet när ni kirrat allt så kanske jag kan få valla lite med Ari på dem? Ni får givetvis tänka över det och vad ni vill ha för ersättning för det! Och jag hur mycket jag ska satsa på vallning, vi har ju inte gjort mer än att träffat får ännu… Annars följer jag gärna med bara för att se och lära när ni vallar.. :barit:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *