Vem behöver tv-kanaler när man kan sitta i hagen och titta på fina fårdamerna?
”För allt i världen, matte – byt inte kanal nu!”
Dags att flytta igen!
Vår mindre hage behövde växa till sig lite, så damerna går i en grönare hage ett par veckor. Nedan ser ni den något markanta skillnaden på gamla och nya hagen…
Jag har äntligen kommit igång och träna Flaxa, all fokus låg i början på Kitty och Flaxa fick i princip bara ligga och titta på, peta in fåren i fållan någon gång eller så. Hon blir finare och finare men kan fortfarande ta helt huvudlösa beslut så att man häpnar där man står…
Min lekmannamässiga teori är att detta beror på att hon inte fått utveckla sin djurkänsla så mycket som hon skulle behövt när jag tränade upp henne, utan nästan uteslutet fått ”lydnadsvalla”. Men nu kör vi!
Det är mycket grundträning som gäller för henne, att släppa djuren i flankerna och att inte möscha på bara för att det är kul att ”köra rally” med fåren. Hon gör verkligen superfina framsteg, mycket på grund av tänket jag fick med mig från Peter Nilsson-lektionerna. :batty:
Med Kitty går det med små, små steg åt rätt riktning. Min lilla bruning!
Även om jag sagt det både högt och skrivit det, måste jag påminna mig om att inte gå för fort fram utan låta hennes utbildning ta den tid den behöver. Annars riskerar vi missa delar på vägen som jag vill att hon ska ha med sig från början. Det är bra med vår träningsdagbok, för där tvingar jag mig själv att tänka till kring träningen. Och det är bra att läsa i den och se vad vi faktiskt åstadkommit, när känslan att framstegen är så små och bakslagen så stora kommer över mig. Och så har jag finaste Eva som outtröttligt coachar och resonerar med mig och kommer med tips, infallsvinklar och frågor som får mig att stanna upp och tänka till.
Vallning är så himla svårt och så himla roligt på en och samma gång!














Kommentarer