Annica frågade mig häromdagen varför jag inte lägger ut några filmer på Kittys slalomträning. Jag funderade en stund och svarade sedan att ”Jag måste ju ha något att visa upp först…”. Men så gick jag tillbaka en månad och kollade på vårt allra första träningspass och insåg att det nog finns lite att visa upp ändå!
Träningen går ungefär som förväntat, men sedan ett par pass har vi haft stooooora ingångs-problem. Därför har jag minskat ned pinnarna till antalet (fyra) igen och fokuserar träningen på att förstå ingångarna snarare än att öka antalet pinnar och fart vilket varit fokus hittills. Jag har i princip bara kört klockan 6-ingångar fram tills nu och har suttit som en smäck – men vips så var det andra porten som gällde…
Klockan 6-ingångar kanske några undrar? Ett fiffigt sätt att tänka när man tränar slalomingångar är att första pinnen i slalomet är mitten av en klocka. Det är ganska vanligt att agilityförare refererar till att “Slalomingången var klockan fem” eller “Det var en klockan nio-ingång”. Om man arbetar enligt det tänket så tycker jag att det blir lätt att vara metodisk i ingångsträningen. Det blir enkelt att backa i träningen om du får problem, tänk bara på vilket “klockslag” det var som blev lite för svår, och backa ett steg eller två. När du diskuterar ingångsträningen eller en situation på en tävling med kompisar blir det lätt att förklara vad man menar för vinkel.
Hittills har Kitty och jag jobbat med klockan sex till nio, och lite smått börjat med halv fem till sex.
Som sagt har jag lite problem just nu med att hon rätt ofta hoppar över första ingången och går på andra. Hon är vansinnigt belastningstålig i träning så hon kan göra fel, på fel, på fel, på fel, på fel och ändå fortsätta försöka. Problemet då är att hon har hunnit göra så många felaktiga rörelser så det känns som att hon har problem att sortera ut vad som egentligen var rätt. Detta har jag inte upplevt i någon annan del av agilityträningen förut, så jag känner mig lite tagen på sängen. Hon har varit oerhörd snabb på att sortera ut vad som ger belöning och vad som inte gör det, och sedan fortsatt enbart med de beteenden som gett pröjs.
Jag måste se till att hon inte får fortsätta på autopilot när det blir fel, utan att först andas lite, fundera och sedan börja om. Jag vill ju inte att det här ska bli ett inpräntat beteende! Jag ska också experimentera lite med vad det blir för skillnad med och utan externbelöning. Jag upplever att hon blir lite lösare i huvudet utan externbelöning.
Filmtajm!





































Kommentarer