I går var det dags! Jag tog av plasten och plastplopparna på de två sista pinnarna och smackade upp ett komplett tolvpinnars-slalom till Kitty. De första fem försöken slutade i att hon tappade takten någonstans, mest på slutet, de sista två portarna. Men skam den som ger sig, och ger sig gör varken hon eller jag. Hon är helt otroligt belastningsbar. Trots fem försök á 12 pinnar utan belöning fortsätter hon lika oförtrutet tills det blir rätt. Och här, liksom jag är van vid att hon gör, sorterar hon ut vad som var rätt och gör det igen, igen och igen. Tror hon tog fem omgångar tolvpinnars igår totalt. Så duktig tjej! Det var kul att se henne hitta takten och jobba sig igenom hela slalomet. 
12-pinnarspremiären skedde hemma hos syrran i Malmö, med barnleksaker utspridda runt och grejer. 
Angående att inte sortera ut vad som ger belöning, något jag bara upplevt med slalomingångarna, ingen annan träning eller moment: Vi kämpar på med ingångarna, hon vill så hemskt gärna springa förbi första pinnen och ta andra. Jag fasar för att det där ska bli någon hangup som kommer sitta i ryggmärgen sedan, så nu gör jag allt för att hon inte ska befästa den ingången. Belönar upp rätt ingångar, och låter henne pausa lite och andas lite, när hon går in i fel. Annars fastnar hon i vinkelvolten och gör fel, på fel, på fel.
Nu har jag semester och JÄÄÄÄKLAR VAD JAG SKA TRÄNA HUND!!!! Nu kör vi!
Kategori: 
Kommentarer