Ååå äntligen regnade det ihållande så att jag fick testa min nyinköpta sydväst!
I dag poppade jag in på Knivsta BK på vägen hem från Slottshoppet, för lite generaliseringsträning med Kitty. För ett par år sedan kunde klubbarnas hinder se VÄLDIGT olika ut, i dag har de flesta hinder från samma 2-3 olika tillverkare och variationen är inte så jättestor. Förr byggde man sina hinder, allt från gungor till hopphindren. I och med att specifikationerna på hindren blivit allt mer krävande och det faktiskt kommit allt fler agilityhindertillverkare så har vi fått mer likriktade och också säkrare hinder.
Men bara för att det inte är 2002 och gungan är hemmasnickrad av en snäll morbror till någon på klubben så behöver ju hundar under utbildning tränas på olika slags hinder. Gungans fart och nedslagsljud, utseendet på däck, balanshinder, hoppinnar, färg på slalomet kan variera mycket och det behöver hundarna få träna på. Så att när de börjar åka runt och tävla på olika klubbar så är de trygga i att hindren kan se ut på många olika sätt.
Som jag brukar säga: På hemmaplan på egna hinder och utan publik är alla världsmästare! 
Vi hittade ett däck som inte ser ut som hemma hos oss…
Och muren såg inte ut som vår där hemmavid! Slalomet som syns i bakgrunden är orange, också nytt för oss.
Så är det! Vi samlar helt enkelt på erfarenheter! 
Kategori: 
Kommentarer