Slottshoppet dag 6 – sista dagen

TRÖTT var bara förnamnet när jag vaknade i morse. Tungt att ta sig upp, ville helst gå och lägga mig igen. Men eftersom jag tjatat sönder Annica om att hon inte fick banga var det bara att åka upp till Wiks slott igen. Första loppet var en sådan där bana man stöter på ibland. De sätter sig liksom inte, hur mycket man än repeterar den. Och man får ingen känsla för den, får inget pepp. Resultatet blev därefter, efter ett par hinder tappar jag fokus och diskar oss. Valde då – precis som resten av veckan – att springa ut snabbaste vägen för att spara på Flaxa.
Irriterad på mig själv, det är vad jag blir. Men jag är ju inte ensam om att råka ut för det här ibland… man är inte mer än människa helt enkelt!

Till nästa lopp hade jag en helt annan känsla. Trött – ja. Sliten – ja. Men gillade banan massor. Trots det så hade jag otroligt svårt att fokusera på den rätta vägen när jag gick igenom den gång på gång i huvudet. Återigen hade jag låååångt mellan banvandring och min tur, närmare 1,5-2 timmar någonting. Det är tufft! De 8 minutrarna man har på sig att få in banan i kroppen räcker inte riktigt sååå länge. Men – jag lyckades samla ihop mig och Flaxa och jag genomförde ett KANONLOPP! Tyvärr hoppade Flaxa balansnedfarten för typ första gången i sitt liv, och vi fick förstås fem fel. Annars hade vi kommit tvåa, och vi hade femte snabbaste tiden i hela startfältet. COOOOOOOOLT!

Men det viktigaste av allt: Känslan! Jag jobbade, fokuserade, slet, levererade. Och Flaxa var så jäkla fin och svarade så underbart på min handling. Jag är VÄLDIGT nöjd med det här loppet! Vilket härligt avslut på en härlig tävlingsvecka!