Nu är fåren i Ekebohagen

Sådär ja! I veckan promenerade vi över med våra fårdamer från Skräphagen till Ekebohagen. Här ska vi nu vara i drygt fem veckor. I hagen finns det gravhögar som kommunens stadsträdgårdsmästare vill ha frambetade. Det står lite om hagens skötsel på kommunens sajt, klicka på bilden nedan så får ni läsa på kommunsajten!

Jag försökte få författaren till texten att ta bort ”[...] avslutar Anna Müller” men det fick tydligen hänga med… Det är ju en sådan där klassisk fånig sak som man får lära sig på journalistutbildningen att inte skriva. För samtalet som föranledde artikeln tar ju inte slut i och med att personen i fråga (jag denna gång) säger det där, utan det är ju författaren som avslutar artikeln. Det och ”[...]säger XX och ler” eller ”[...]säger XX med ett leende” kanske är det mest klyschiga som finns i skrivna intervjuer?

Jaja, tillbaka till fåren då.

Tjejerna verkar trivas fint i sin hage och den är kul att valla i. Bättre underlag än Skräphagen, som är väldigt stenig, backig och gropig. Och så större, drygt 2 hektar är den på. Den ligger väldigt centralt vilket är lite speciellt. Helt plötsligt när man står där i fållan och tränar så hänger det fem ungdomar på staketet och frågar vad man pysslar med och har tusen frågor…  Då är det bara att ta en paus och berätta… 

Jag var lite nervös för flytten, men bestämde mig ändå för att lita på att Flaxa skulle klara av det med hjälp av Elin och Virus. Promenaden gick mellan flera stora byggnader som gjorde passagerna trånga, genom en ungdomsgård, parkering, över en äng där folk går med lösa hundar och ett par trånga gångvägar intill radhusområde med låga staket till trädgårdar. Lägg sedan till att det var kväll och att traktens samtliga moppeungdomar var ute och börnade med sina fordon fram och tillbaka. Men det gick riktigt bra!

Ungdomarna var jätterara och stängde av sina mopeder när vi passerade genom deras hängställe. Inget tjafs alls, väldigt förstående. Oskar gick före och bad hundägarna på ängen att hålla lite avstånd och koppla sina hundar.

Här är sista metrarna innan vi är inne i hagen. Här är jag riktigt avslappnad eftersom Flaxa har yta att arbeta på om något skulle hända.

Sedan gjorde Elin och Virus en kanoninsats och gick längst fram och dels visade damerna var vi skulle, men dämpade också farten rejält så att damerna inte fick för sig att börja springa. Färdvägen var så instängd och trång att det hade kunnat bli riktigt ”kul” med ett par får i någons trädgård, ett par andra inne i bostadsområdet och ett gäng till åt ett tredje håll.

Det är ju en sak när man har en öppen yta, då vet jag att Flaxa och jag aldrig skulle tappa några får. Men ska man gå över en femton meter bred parkering med trafik och byggnader som stänger av möjligheter att ta ut och stoppa fåren på ett lugnt sätt om de väl börjar springa så är jag rätt skakig i knäna…

Jag gjorde så att vi stannade ett par gånger för att fåren skulle känna att vi var lugna och sansade. De fick då äta lite ur foderhinken, men alla ville inte det. Speciellt Maja är stissig när hon är ute sådär och har inte ro att äta något. Hon tittar hela tiden åt alla möjliga håll och verkar vara ständigt på flykt i skallen. Ullrika går förstås fot och är så lugn så…  Tror att det var bra att stanna till lite så att de fick känna att det inte var någon panik på något sätt utan att allt var under kontroll.

Det kändes skönt att våga sköta detta själv, och inte behöva be om hjälp från någon annan. Fina fina Flaxa gjorde ett kanonjobb och förstod allvaret i det hela. Inte en enda gång låg hon på för mycket utan var väldigt artig men bestämd under flytten.

Flaxa utvecklas i en rasande takt denna sommar. Häromkvällen fick vi stå och passa 60 förrymda tackor medan Elin, Matte och Oskar lagade staketet. Hon var suuuperduktig och förståndig. Det är kul att hon börjar bli så himla användbar!