Två gånger är en vana och världens minsta häst

Men vad fan! I kväll på Knivstas klass 3-tävling hoppade åbäket kontaktfältet på balansen igen. Andra gången, första gången var på Slottshoppets sista dag. Då tänkte jag ”En gång är ingen gång.” Nu tänker jag ”Två gånger är en vana.” Fascinerande, hur en hund med extremt välgrundade kontaktfält kan tävla i fem år och utföra dem perfekt och sedan helt plötsligt bestämma sig för att nu kan man hoppa över dem. Beteendet har aldrig funnits där förut. Herre gud alltså. Jaja, tillbaka till skolbänken. Vi ska ju tävla i Gagnef-Floda i helgen och överhuvudtaget så är hela hösten som vanligt fullspäckad med tävlingar. Kul att få ett sådant här gruskorn i maskineriet. Om nu tåhelsiket ska hålla så ska väl något annat krångla? :exploderar:

Lyckliga, busiga hundar som badar i Knivsta. :wub:

Tur att Annelie hade med sig tröstchoklad. :fniss:

På vägen hem poppade vi in för att kika till Annelies hästar. Lilla fölet Dream var ju så gulligt så jag höll på att krevera!


Stolt matte. Mmmm ryggkli var skönt!


Mamma Lillan kollar att det går rätt till.


Klia på halsen var också skönt! :wub:

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Petra skriver:

    Algot hoppade också balansen i kväll och det var tredje gången i hela hans drygt nioåriga liv och som om inte det räckte för att jag skulle vara chockad bestämde sig Mick för att hoppa av andra a-hindret!!!!!!!
    :fundersam:
    :skakarhuvud:
    :cwy:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *