En SM-pinne till i Fagersta!

Å vad kul! Vi fick med oss en pinne idag också! Inte en vinst visserligen men en tredjeplats! Najs! Nu har vi alltså tre hoppinnar och tre agilitypinnar – vilket betyder att vi saknar en i varje. Vilken härlig känsla när det rasslar till lite, har ju varit så många nästan-lopp på sistone.

Agilityloppet blev lite knasigt, för jag såg att hon gick ur slalom men hann inte uppfatta det förrän vi var diskade så jag körde på och så blev det lite småsnurrigt… men balansen var ju fin i alla fall. Och jäklar vad hon går, härligt tryck!

Hopploppet var jag härligt peppad inför, och det kändes i stort bra men jag tryckte på henne för mycket på rakan med plattan (kolla, benen går som trumpinnar på henne!) så hon flöööööög ur den och fick förstås ett rejält tidtapp i och med den långa svängen. Ändå var vi bara 78 hundradelar efter vinnaren. Wow! Flaxa är verkligen SNABB!!!!!!!

Även om jag förstås är jättejätteglad för SM-pinnarna som trillar in så finns det två saker jag är ännu gladare för:

1) Att tån håller (ta i trä, ta i trä)

2) Att Flaxa och jag är såpass bra fast vi varit borta på grund av tåskadan så mycket. Jag upplever att vi är lika bra nu som innan hon skadade sig. Eftersom jag haft en hund till som skadade sig i sin primetime och aldrig kom tillbaka riktigt så var jag livrädd för att samma sak skulle ske med Flaxa. Men icke!

Jag njuter av att vi kan få tävla tillsammans, för det känns som en enorm bonus! Jag hoppas inte jag jinxar något nu men jag vill verkligen trycka på att det är så himla härligt att få köra henne för fullt och att hon fixar det.

”Är man inte värd en pizzabit nudå?”